FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

INSÅG SITT BEHOV

Orden som Salomo använde när han bad till Gud framför det gamla altaret i Gibeon avslöjar hans ödmjukhet och hans starka önskan att ära Gud. FMM 21.4

Han insåg att utan gudomlig hjälp skulle han vara lika hjälplös som ett litet barn då det gällde att leva upp till det ansvar som vilade på honom. Han visste att han saknade omdöme, och det var insikten om hans stora behov som ledde honom till att söka Gud för att få vishet. I hans hjärta fanns inte några själviska strävanden efter att få kunskap som skulle upphöja honom över andra. Han önskade troget fullgöra plikterna som föll på honom, och han valde gåvan som skulle bli medlet till att han som regent gav Gud äran. Salomo var aldrig så rik eller så vis eller så verkligt stor som då han bekände: ”Jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in.” FMM 21.5

De som innehar förtroendeuppdrag idag borde försöka dra lärdom av Salomos bön. Ju högre ställning en människa innehar, desto större är ansvaret. Desto längre kommer den människans inflytande att sträcka sig, och desto större blir hennes behov av Guds ledning. Hon borde alltid komma ihåg att med kallelsen att arbeta följer kallelsen att tänka på hur hon lever inför sina medmänniskor. Människan måste vara villig att lära av Gud. En hög samhällsställning gör inte karaktären helig. Det är genom att ära Gud och genom att lyda hans bud som en människa blir verkligt stor. FMM 21.6

Den Gud som vi tjänar har inte anseende till personen. Han gav Salomo en ande med vishet och förstånd, och han är villig att ge samma välsignel- se till sina barn idag. ”Om någon av er brister i vishet”, förklarar hans Ord, ”ska han be till Gud som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få den” (Jak. 1:5). När någon som har en börda att bära önskar vishet mer än rikedom, makt eller anseende, kommer han inte att bli besviken. En sådan person kommer att lära sig av den store Läraren, inte bara vad han ska göra, utan också hur han ska göra det på ett sätt som Gud kan godkänna. FMM 21.7

En människa som Gud har försett med omdöme och förmåga kommer inte att ivrigt sträva efter en hög ställning så länge hon förblir helgad. Hon kommer inte heller att söka styra eller kontrollera. Det är nödvändigt att människor bär ansvar. Men i stället för att kämpa för ledarrollen kommer den som är en sann ledare att be om ett hjärta med förstånd för att kunna skilja mellan gott och ont. FMM 22.1

De människor som har fått uppgiften att vara ledare har inte en lätt väg att gå. Men i varje svårighet måste de se en uppmaning till att be. De får aldrig underlåta att rådfråga Gud, den stora källan till all vishet. Efter att ha fått kraft och ljus från den store Mästaren kommer de att kunna stå fasta mot oheliga inflytanden och skilja rätt från fel, gott från ont. De kommer att godkänna det som Gud godkänner och kommer ivrigt att motsätta sig att felaktiga principer förs in i hans verk. FMM 22.2