FRÅN MAKT TILL MAKTLÖSHET

BAD OM VISHET

Mer än allt jordiskt gott önskade sig kungen visdom och förstånd för att kunna fullfölja den uppgift som Gud hade gett honom att utföra. Han längtade efter skarpsinnighet, själsstorhet, och en mild ande. Den natten uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm och sa: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” I sitt svar uttryckte den unge och oerfarne härskaren sin känsla av hjälplöshet och sin önskan om hjälp. ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron så som det är i dag.” ”HERRE min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för ditt stora folk?” FMM 20.3

”Det gladde HERREN att Salomo bad om detta.” FMM 21.1

”Eftersom du har bett om detta”, sa Gud till Salomo, ”och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förstån digt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.” ”Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv” (1 Kung. 3:5-14; 2 Krön. 1:7-12). FMM 21.2

Gud lovade att så som han hade varit med David, så skulle han vara med Salomo. Om kungen vandrade i rättrådighet inför Herren och gjorde det som Gud hade befallt honom, skulle hans tron stadfästas. Hans regering skulle bli verktyget som upphöjde Israel som ”ett vist och förståndigt folk”, ljuset för de omgivande folken (5 Mos. 4:6). FMM 21.3