Genom Vatten Och Eld

Kapitel 22—Tessalonike

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna kapitel 17:1-10.

När Paulus och Silas hade lämnat Filippi reste de vidare till Tessalonike. Här fick de förmånen att tala till stora mängder människor i den judiska synagogan. På deras kroppar kunde man fortfarande se märken efter den skamlösa behandlingen som de nyligen hade utsatts för. Detta gjorde det nödvändigt att de förklarade vad som hade hänt. De gjorde det lugnt och sakligt utan att upphöja sig själva. I stället förhärligade de Honom som hade befriat dem. GVoe 171.1

När Paulus förkunnade evangeliet för folket i Tessalonike hänvisade han till Gamla testamentets profetior om Messias. När Jesus undervisade hade han förklarat de här profetiorna. ”Han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna” (Luk. 24:27). När Petrus förkunnade evangeliet om Kristus hade han också hämtat sina bevis från Gamla testamentet. Stefanus hade använt samma metod. I sitt arbete hänvisade Paulus också till Skrifterna som förutsade att Jesus skulle födas, lida, dö, uppstå och fara upp till himlen. Med hjälp av Moses och profeternas inspirerade vittnesmål bevisade han klart att Jesus från Nasaret var Messias. Han förklarade att ända från Adams dagar hade det varit Kristus röst som hade talat genom patriarker och profeter. GVoe 171.2

Det hade getts klara och detaljerade profetior om den utlovade Frälsarens ankomst. Adam hade fått en försäkran om att Återlösaren skulle komma. Straffet hade uttalats över Satan: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen” (1 Mos. 3:15). För våra första föräldrar blev detta ett löfte om frälsningen som skulle bli verklighet genom Kristus. GVoe 171.3

Abraham hade fått löftet att världens Frälsare skulle komma från hans släkt: ”I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade.” ”Det står inte: ’ och dina avkomlingar’, som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus” (1 Mos. 22:18; Gal. 3:16). GVoe 172.1

När Mose närmade sig slutet av sin verksamhet som ledare och lärare för Israel förutsade han klart och öppet att Messias skulle komma. Inför hela det församlade Israel förklarade han: ”En profet lik mig ska HERREN din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till.” Och Mose försäkrade israeliterna om att Gud själv hade uppenbarat sig för honom då han var uppe på berget Horeb. Gud hade sagt: ”Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom” (5 Mos. 18:15, 18). GVoe 172.2

Messias skulle vara av kunglig släkt. I profetian som Herren ger genom Jakob säger han: ”Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom” (1 Mos. 49:10). GVoe 172.3

Jesaja profeterade: ”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt.” ”Vänd ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta ett evigt förbund med er, den trofasta nåd som jag lovade David. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken. Du ska kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig ska skynda till dig för HERREN din Guds skull, Israels Helige, för han har förhärligat dig” (Jes. 11:1; 55:3-5). GVoe 172.4

Jeremia vittnade också om Återlösaren som skulle komma. Profeten sa att han skulle vara en furste av Davids hus: ”Se, dagar ska komma, säger HERREN, då jag låter en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska regera som kung och handla med vishet, han ska utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar ska Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man ska ge honom: HERREN vår rättfärdighet.” Och vidare: ”För så säger HERREN: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus, och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer” (Jer. 23:5, 6; 33:17, 18). GVoe 172.5

Till och med platsen där Messias skulle födas hade förutsagts: ”Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2). GVoe 173.1

Uppdraget som Frälsaren kom för att utföra på jorden har beskrivits i detalj: ”Över honom ska HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för HERREN. Han ska ha sin glädje i vördnad för HERREN.” Den som hade blivit smord på det här sättet skulle ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka ... förbinda dem som har förkrossade hjärtan, ... utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna”. Han skulle ”förkunna ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, ... trösta alla sörjande, ... ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande. Och de ska kallas ’rättfärdighetens terebinter’, planterade av HERREN till hans förhärligande” (Jes. 11:2, 3; 61:1-3). GVoe 173.2

”Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken. Han ska inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka. Han ska i trofasthet utbreda rätten. Han ska inte försvagas eller brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning” (Jes. 42:1-4). GVoe 173.3