Genom Vatten Och Eld

Romerska Medborgares Rättigheter

Mycket ödmjukt bad han apostlarna att visa honom livets väg. ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj”, svarade de, och ”de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj” (Apg. 16:31). Sedan tvättade fångvaktaren apostlarnas sår och betjänade dem. Efter det blev han och hela hans familj döpta av dem. Ett helgande inflytande spred sig bland fångarna. Alla var villiga att ta emot budskapet som apostlarna förkunnade. Fångarna var övertygade om att den Gud som dessa män tjänade hade befriat dem från deras fångenskap på ett mirakulöst sätt. GVoe 168.1

Invånarna i Filippi hade blivit mycket uppskrämda av jordbävningen. På morgonen berättade fängelseledningen för domarna om vad som hade hänt under natten. Då blev de skräckslagna och sände rättstjänare för att befria apostlarna. Men Paulus deklarerade: ”De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare, och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss” (Apg. 16:37). GVoe 168.2

Apostlarna var romerska medborgare, och det var olagligt att piska en romersk medborgare om det inte handlade om mycket allvarliga brott. Man fick inte heller ta ifrån en romersk medborgare hans frihet utan en formell rättegång. Paulus och Silas hade blivit fängslade offentligt. Nu vägrade de att låta sig friges privat utan att de fick en korrekt förklaring från myndigheterna. GVoe 168.3

När myndigheterna fick detta besked blev de mycket förskräckta. De var rädda för att apostlarna skulle klaga inför kejsaren. Därför begav de sig genast till fängelset och bad Paulus och Silas om ursäkt för orättvisan och grymheten som de hade blivit utsatta för. Sedan förde de själva ut dem ur fängelset och vädjade till dem att de skulle lämna staden. Myndigheterna var oroliga för apostlarnas inflytande över folket. De var också rädda för kraften som hade ingripit till förmån för dessa oskyldiga människor. GVoe 168.4

Apostlarna följde undervisningen som Kristus hade gett. Därför ville de inte tvinga sig kvar på en plats där de inte var önskvärda. ”När Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare” (Apg. 16:40). GVoe 168.5

Apostlarna ansåg inte att deras arbete i Filippi hade varit förgäves. De hade mött mycket motstånd och blivit förföljda, men försynen hade ingripit för att hjälpa dem. Dessutom hade fångvaktaren och hans familj blivit omvända, och det hade mer än kompenserat dem för förnedringen och lidandet som de hade fått gå igenom. Nyheten om att de hade blivit olagligt fängslade och sedan befriade genom ett underverk blev känd i hela det området. Detta ledde till att apostlarnas arbete blev känt av ett stort antal människor som annars inte skulle ha fått veta något om det. GVoe 169.1

Resultatet av Paulus arbete i Filippi blev att det grundades en församling som hela tiden fick fler medlemmar. Hans iver och hängivenhet och framför allt hans villighet att lida för Kristus skull utövade ett djupgående och bestående inflytande på de omvända. De satte mycket högt värde på de dyrbara sanningarna som apostlarna hade offrat så mycket för. Därför överlämnade de sig helhjärtat till Återlösarens verksamhet. GVoe 169.2

Den här församlingen slapp inte att bli förföljd. Det kan man se i en formulering som finns i Paulus brev till dem. Han säger: ”Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.” Ändå var de så orubbliga i sin tro att han förklarar: ”Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu” (Fil. 1:29, 30, 3-5). GVoe 169.3

Det pågår en fruktansvärd kamp mellan det godas och det ondas makter inom viktiga befolkningsområden som evangeliets budbärare kallats till för att de ska arbeta där. ”Vi kämpar inte mot kött och blod”, förklarar Paulus, ”utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret” (Ef. 6:12). Ända fram till tidens slut kommer kampen att fortsätta mellan Guds församling och dem som står under onda änglars kontroll. GVoe 169.4

De tidiga kristna blev ofta uppmanade att möta mörkrets makter ansikte mot ansikte. Med hjälp av spetsfundigheter och förföljelse försökte fienden få dem till att avvika från den sanna tron. I vår tid, då alltings slut snabbt närmar sig, sätter Satan in desperata åtgärder för att snärja hela världen. Han tänker ut många planer för att sysselsätta människors tankar och vända uppmärksamheten bort från sanningarna som är avgörande för att människan ska bli frälst. I alla städer är hans agenter ivrigt verksamma för att samla dem som är motståndare till Guds lag och organisera dem i grupper. Den store bedragaren försöker införa saker som skapar förvirring och uppror. Människor drivs av en iver som inte stämmer överens med kunskapen. GVoe 169.5

Ondskan håller på att nå en omfattning som man aldrig tidigare har upplevt. Ändå finns det många bland evangeliets förkunnare som ropar: ”Fred och trygghet” (1 Tess. 5:3). Men Guds trogna budbärare ska gå vidare i sitt arbete utan att låta sig rubbas. De ska klä sig i himlens rustning och gå framåt mot seger utan att bli skrämda. De ska inte sluta strida förrän varje människa som är inom räckhåll för deras förkunnelse har fått tillfälle att lyssna till evangeliets budskap för den här tiden. GVoe 170.1