Genom Vatten Och Eld

Hade Det Inte Förutsagts?

Med övertygande kraft visade Paulus från Gamla testamentets skrifter att ”Messias måste lida och uppstå från de döda” (Apg. 17:3). Hade inte Mika förutsagt: ”De slår Israels domare med käpp på kinden” (Mika 5:1)? Och hade inte den utlovade Messias profeterat om sig själv genom Jesaja: ”Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott” (Jes. 50:6). Genom psalmisten hade Kristus förutsagt hur han skulle bli behandlad av människor. Han hade sagt att han skulle bli ”hånad av människor och föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet: ’Anförtro dig åt HERREN! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom.’ ” ”Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.” ”Jag har blivit en främling för mina bröder, främmande för min mors barn. Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig.” ”Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen” (Ps. 22:7-9, 18, 19; 69:9, 10, 21). GVoe 173.4

Hur klara och tydliga var inte Jesajas profetior om Kristus lidande och död! Man kunde inte ta miste på vad de betydde. ”Vem trodde vår predikan? För vem blev HERRENS arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.” GVoe 174.1

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” GVoe 174.2

”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott?” (Jes. 53:1-8). GVoe 174.3

Till och med sättet som han skulle dö hade blivit förutsagt. På samma sätt som kopparormen upphöjdes i öknen skulle den kommande Återlösaren lyftas upp ”för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16.) GVoe 174.4

”Om man då frågar honom: ’Vad är det för sår du har på händerna?’ ska han svara: ’Dem har jag fått hemma hos mina vänner’ ” (Sak. 13:6). GVoe 174.5

”Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun. Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer ...” (Jes. 53:9, l0). GVoe 174.6