Genom Vatten Och Eld

Mod Och Hopp

Jesus försökte också ge dem hopp och mod. ”Låt inte era hjärtan oroas”, sa han. ”Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni” (Joh. 14:1-4). Jag har kommit till världen för er skull. Jag har arbetat för er. När jag går bort ska jag fortsätta att arbeta ivrigt för er. Jag kom till världen för att uppenbara mig själv för er för att ni skulle tro. Jag går till min Far och till er Far för att samarbeta med honom för ert bästa. GVoe 24.1

”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern” (Joh. 14:12). När Jesus sa det här menade han inte att apostlarna skulle utföra mer upphöjda gärningar än de som han hade utfört, utan att deras arbete skulle få större omfattning. Han syftade inte bara på underverk utan på allt det som skulle ske under den helige Andes ledning. ”När Hjälparen kommer”, sa han, ”som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig. Också ni ska vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början” (Joh. 15:26, 27). GVoe 24.2

De här orden uppfylldes på ett underbart sätt. När den helige Ande hade kommit blev apostlarna fyllda av kärlek till Kristus och till dem som han hade dött för. Det gjorde att människor påverkades av orden som de talade och av bönerna som de bad. De talade i Andens kraft. Genom inflytandet från den kraften blev tusentals människor omvända. GVoe 24.3

Apostlarna skulle vara Kristus representanter, och därför skulle de göra ett starkt intryck på världen. De var ödmjuka människor, men det skulle inte förminska deras inflytande utan i stället öka det. Deras åhörares tankar skulle riktas från dem till Frälsaren som fortfarande arbetade tillsam mans med dem trots att de inte kunde se honom med ögonen. Apostlarnas underbara undervisning och deras uppmuntrande och hoppfulla ord skulle försäkra alla om att de inte arbetade i sin egen kraft, utan i Kristus kraft. De skulle ödmjuka sig själva och förklara att Mannen som judarna hade korsfäst var livets Furste, den levande Gudens Son. De skulle förklara att det var i hans namn som de gjorde samma saker som han hade gjort. GVoe 24.4

När Frälsaren hade sitt avskedssamtal med sina apostlar kvällen före korsfästelsen nämnde han inte lidandet som han hade gått igenom och fortfarande måste genomlida. Han talade inte om förödmjukelsen som väntade honom. I stället försökte han få dem att förstå en rad olika saker som skulle stärka deras tro. Det skulle göra så att de kunde se framåt mot glädjen som väntar för den som vinner seger. Han gladde sig över att han visste att han kunde och skulle göra mer för sina efterföljare än vad han hade lovat. Han visste att kärleken och medkänslan som han gav dem skulle rena deras själs tempel och göra människorna lika honom. Han visste att i Andens kraft skulle hans evangelium gå ut ”som segerherre för att segra” (Upp. 6:2). GVoe 25.1

”Detta har jag sagt er”, sa han, ”för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen” (Joh. 16:33). Kristus misslyckades inte, och han var inte missmodig. Apostlarna skulle visa en tro som var av samma uthålliga slag. De skulle arbeta som han hade arbetat och lita på honom för att få kraft. Även om deras väg skulle komma att spärras av utmaningar som verkade vara omöjliga skulle de ändå fortsätta vidare framåt genom hans nåd. De skulle inte låta någonting göra dem förtvivlade, utan de skulle vara fyllda av hopp i alla avseenden. GVoe 25.2

Kristus hade fullbordat uppdraget som han hade fått att utföra. Han hade valt ut dem som skulle fortsätta hans arbete bland människorna. Han förklarade att ”jag är förhärligad i dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.” ”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, ... jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig” (Joh. 17:10, 11, 20-23). GVoe 25.3