Genom Vatten Och Eld

Inga Barriärer

Frälsaren längtade efter att få förklara för sina apostlar varför han ville bryta ner ”skiljemuren” som hade byggts upp mellan Israel och de andra nationerna. Det förhöll sig nämligen så att ”hedningarna har samma arv som vi” och ”har del i samma löfte i Kristus Jesus genom evangeliet” (Ef.2:14; 3:6). Den här sanningen avslöjades delvis när han belönade den tro som den romerske kaptenen i Kapernaum visade, och även när han förkunnade evangeliet för invånarna i Sykar. Den avslöjades ännu klarare när han besökte Fenicien och botade den kananeiska kvinnans dotter. Många ansåg att de här människorna inte var värdiga att bli frälsta. Men de här händelserna hjälpte apostlarna att förstå att bland dessa människor fanns det många som hungrade efter evangeliets ljus. GVoe 22.6

På det här sättet försökte Kristus undervisa sina apostlar om sanningen att i Guds rike finns det inte några territoriella gränser, inga klasskillnader, ingen aristokrati. De måste gå ut till alla nationer och förkunna budskapet om Frälsarens kärlek för dem. Men det var först senare som de helt och fullt förstod att ”av en enda människa har han [Gud] skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss” (Apg. 17:26, 27). GVoe 23.1

Bland de här första apostlarna kunde man se tydliga skillnader. De skulle bli världens lärare. De representerade vitt skilda karaktärstyper. De hade olika livsvanor och egenskaper. För att kunna utföra och stärka arbetet som de hade kallats till behövde de bli överens i känslor, tankar och handlingar. Jesus målsättning var att säkerställa den här enheten. Därför försökte han föra in dem i gemenskap med honom själv. Ansvaret för dem visar sig i hans bön till sin Far när han ber ”att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. . Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig” (Joh. 17:21, 23). Han bad ständigt för dem att de skulle bli helgade genom evangeliet. Han bad med övertygelse, eftersom han visste att en allsmäktig förordning hade utfärdats innan världen blev skapad. Han visste att evan geliet om riket skulle förkunnas för alla nationer för att bekräfta detta. Han visste också att med stöd av den helige Andes allmakt skulle evangeliet vinna seger i kampen mot det onda, och att en dag skulle den blodstänkta fanan vaja triumferande över hans efterföljare. GVoe 23.2

När Jesus jordiska uppdrag närmade sig sitt slut insåg han att snart måste han lämna sina apostlar till att fortsätta arbetet utan att han själv ledde dem. Därför försökte han uppmuntra dem och bereda dem för framtiden. Han bedrog dem inte med några falska förhoppningar. Han kunde läsa vad som skulle komma som om det var en öppen bok. Han visste att han skulle skiljas från dem, och att de skulle utlämnas som får bland vargar. Han visste att de skulle bli förföljda. De skulle drivas ut ur synagogorna och kastas i fängelse. Han visste också att några av dem skulle bli dödade därför att de vittnade om honom som Messias. En del av det här talade han om för dem. När han talade med dem om deras framtid talade han öppet och tydligt. När prövningen kom skulle de då komma ihåg vad han hade sagt och bli starkare i sin tro på honom som Frälsaren. GVoe 23.3