Genom Vatten Och Eld

Så Har Gud Handlat

När Markus hade lämnat dem fortsatte Paulus och Barnabas till Antiokia i Pisidien. På sabbatsdagen gick de in i synagogan och satte sig ner. ”Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: ’Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det’ ” (Apg. 13:15). På så sätt blev Paulus inbjuden att tala. ”Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: ’Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna!’ ” (Apg. 13:16). Sedan höll han en underbar predikan. Han gav dem en sammanfattning av hur Herren hade handlat med Israel från tiden då de blev befriade från den egyptiska fångenskapen, och hur han hade lovat att de skulle få en frälsare som tillhörde Davids släkt. Han förklarade frimodigt att ” från hans efterkommande har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp” (Apg. 13:23-25). På det sättet förkunnade han med kraft att Jesus är människor-nas Frälsare, profetiornas Messias. GVoe 135.2

Efter den förklaringen sa Paulus: ”Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat” (Apg. 13:26, 27). GVoe 135.3

Paulus tvekade inte att klart och tydligt säga sanningen att de judiska ledarna hade förkastat Frälsaren. ”Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden”, förklarade aposteln, ”krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda, och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket” (Apg. 13:28-31). GVoe 135.4

”Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag. Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick. Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen. När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen” (Apg. 13:32-37). GVoe 136.1

Och när Paulus nu hade talat klart och tydligt om hur de välbekanta profetiorna om Messias hade blivit uppfyllda talade han med dem om om-vändelse och förlåtelse för synd genom Jesus, deras Frälsare. ”Därför ska ni veta”, sa han, ”att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag” (Apg. 13:38, 39). GVoe 136.2

Guds Ande gav kraft åt det som sades, och människor blev påverkade. Aposteln hänvisade till Gamla testamentets profetior. Han förklarade att de hade uppfyllts genom Jesus från Nasaret och det som han hade gjort. Detta övertygade många som längtade efter den utlovade Messias och hans ankomst. När Paulus försäkrade dem om att frälsningens glada budskap innefattade både judar och alla andra folk väckte detta hopp och glädje hos dem som inte kunde betraktas som Abrahams efterkommande genom sitt etniska ursprung. GVoe 136.3

”När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd” (Apg. 13:42, 43). GVoe 136.4

Intresset som Paulus förkunnelse hade väckt i Antiokia i Pisidien gjorde att ” följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade” (Apg. 13:44, 45). GVoe 136.5

”Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ’Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning ända till jordens yttersta gräns’ ” (Apg. 13:46, 47). GVoe 137.1

”När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv.” De gladde sig mycket över att Kristus tog emot dem som Guds barn, och deras sinnen var fyllda med tacksamhet när de lyssnade till förkunnelsen. De som trodde var mycket ivriga att föra evangeliets budskap vidare till andra människor. Resultatet blev att ”Herrens ord spreds över hela området” (Apg. 13:48, 49). GVoe 137.2

Många hundra år tidigare hade profeterna beskrivit hur människorna som inte var judar skulle samlas in. Men deras profetiska uttalanden hade man bara förstått delvis. Hosea hade sagt: ”Men antalet av Israels barn ska bli som havets sand, som inte kan mätas eller räknas. Och det ska ske att på platsen där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, ska det sägas till dem: ’Ni är den levande Gudens barn.’ ” Och återigen: ”Jag ska plantera henne åt mig i landet. Jag ska förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: ’Du är mitt folk.’ Och de ska svara: ’Du är min Gud’ ” (Hos. 1:10; 2:23). GVoe 137.3

När Frälsaren utförde sitt jordiska uppdrag förutsade han också själv att evangeliet skulle förkunnas för människor som inte tillhörde hans eget folk. I liknelsen om vingården förklarade han för de obotfärdiga medlemmarna av hans eget folk: ”Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt” (Matt. 21:4). Efter sin uppståndelse gav han sina apostlar uppdraget: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark. 16:1). GVoe 137.4

När Paulus och Barnabas vände sig till den icke-judiska befolkningen i Antiokia i Pisidien innebar det inte att de slutade att arbeta för judarna på andra platser överallt där de fann ett gynnsamt tillfälle att få lyssnare. Senare besökte Paulus Antiokia, Korint, Efesos och andra viktiga städer. GVoe 137.5

Där förkunnade han och hans medarbetare evangeliet för både judar och människor som inte var judar. Men från och med den här tiden inriktade de större delen av sina ansträngningar på att bygga upp Guds rike inom de icke-judiska områdena. De arbetade bland människor som bara hade väldigt liten eller ingen kunskap alls om den sanne Guden och hans Son. GVoe 137.6