Genom Vatten Och Eld

Kapitel 2—De Följde Honom

Kristus valde inte de lärda eller vältaliga i judarnas Stora råd eller Roms makt till att fortsätta hans arbete. Mästaren gick förbi de självrättfärdiga lärarna som tillhörde hans eget folk. I stället valde han ödmjuka, outbildade människor till att förkunna evangeliet som skulle sätta världen i rörelse. De människorna skulle han undervisa och utbilda till att bli ledare för hans församling. De skulle i sin tur utbilda andra och sända ut dem för att förkunna evangeliets budskap. För att de skulle få framgång i sitt arbete skulle de få del av den helige Andes kraft. Evangeliet skulle inte förkunnas genom mänsklig makt eller mänsklig vishet, utan genom Guds kraft. GVoe 21.1

Under tre och ett halvt år hade apostlarna blivit undervisade av den främste läraren som världen någonsin har känt. Kristus utbildade dem för tjänst genom att vara tillsammans med dem och vara deras föredöme. Dag efter dag vandrade de tillsammans med honom och samtalade med honom. De lyssnade till hans uppmuntrande ord till människor som var nertryckta och bekymrade, och de såg hur han hjälpte sjuka och lidande människor. Ibland undervisade han dem när han satt tillsammans med dem på en bergssluttning, ibland vid sjöstranden eller medan de vandrade på vägarna. Vid de tillfällena uppenbarade han Guds rikes hemligheter för dem. Överallt där de fann människor som öppnade sina sinnen för att ta emot det gudomliga budskapet förklarade han frälsningsvägens sanningar för dem. Han uppmanade inte sina efterföljare att göra si eller så, utan han sa: ”Följ mig” (Matt. 4:19; 8:22 m.fl.). När han vandrade genom landsbygden och städerna tog han dem med sig för att de skulle få se hur han undervisade folket. De färdades med honom från plats till plats. De delade hans magra kost med honom. Ibland var de hungriga, precis som han, och de var ofta trötta. De var tillsammans med honom på gatorna som var fulla av människor, vid sjöstranden eller i den ödsliga ödemarken. De såg honom i vardagslivets alla förhållanden och situationer. GVoe 21.2

När Jesus valde ut tolv efterföljare till att bli hans apostlar tog han det första steget mot att organisera en församling. När han hade farit upp till himlen skulle den fullfölja hans uppdrag på jorden. Bibeln säger så här om detta: ”Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika” (Mark. 3:13, 14). GVoe 22.1

Betrakta den gripande scenen! Se på himlens Majestät där han sitter tillsammans med de tolv som han har utvalt. Han ska just avskilja dem för deras arbete. Genom de här svaga förmedlarna och genom sitt ord och sin Ande ska han låta frälsningen komma inom räckhåll för alla. GVoe 22.2

Änglarna betraktar denna scen med jubel och glädje. Fadern visste att himlens ljus skulle lysa från de här människorna, och när de vittnade för hans Son skulle deras ord genljuda från generation till generation ända till tidens slut. GVoe 22.3

Apostlarna skulle gå ut som Kristus vittnen för att förklara för världen vad de hade sett och hört av honom. Deras uppdrag var det mest betydelsefulla som människor någonsin har kallats till. De skulle vara medarbetare med Gud för att leda människor till frälsning. I Gamla testamentet var de tolv patriarkerna Israels representanter, och på samma sätt skulle de tolv apostlarna vara representanter för församlingen under evangeliets tidsålder. GVoe 22.4

Under sitt arbete på jorden började Kristus bryta ner skiljemuren som hade byggts upp mellan judar och människor som inte var judar. Han predikade frälsning för hela mänskligheten. Som människa var han jude, men trots det umgicks han fritt med samarierna. I och med det förkastade han sitt folks fariseiska sätt att behandla det här föraktade folket. Han sov under deras tak, åt vid deras bord och undervisade på deras gator. GVoe 22.5