Genom Vatten Och Eld

Befrielsen

Det är sista natten före den planerade avrättningen. En mäktig ängel sänds från himlen för att rädda Petrus. De starka portarna som stänger in gudsmannen öppnas utan hjälp av människor. Den Högstes ängel går igenom dem, och portarna stängs ljudlöst bakom honom. Han går in i cellen. Där ligger Petrus, och han sover fridfullt i sömnen som kommer från att fullständigt lita på Gud. GVoe 116.3

Ljuset som omger ängeln fyller cellen, men det väcker inte aposteln. Först när han känner att ängelns hand rör vid honom och hör rösten: ”Skynda dig upp!” vaknar han tillräckligt för att se att hans cell är upplyst av ljuset från himlen (Apg. 12:7). Han ser en mäktig, lysande ängel som står framför honom. Mekaniskt lyder han orden som sägs till honom. När han lyfter sina händer är han dunkelt medveten om att kedjorna faller från hans handleder. GVoe 116.4

Återigen hör han den himmelske budbärarens röst när den säger till honom: ”Sätt på dig bältet och sandalerna.” Återigen lyder Petrus mekaniskt. Han ser förundrat på sin besökare och tror att han drömmer eller har fått en syn. Så hör han på nytt hur ängeln talar till honom: ”Ta på dig manteln och följ mig” (Apg. 12:8). Ängeln går mot dörren. Bakom honom går den vanligtvis väldigt pratsamme Petrus, som nu är stum av förvåning. De kliver över vakten och når den tungt reglade dörren. Den svänger upp helt av sig själv och stänger sig sedan omedelbart, medan vakterna innanför och utanför står orörliga på sin post. GVoe 116.5

De når den andra dörren som också vaktas på insidan och utsidan. Den öppnar sig på samma sätt som den första, utan att gångjärnen gnisslar eller järnreglarna skramlar. De går igenom den, och den stänger sig igen lika ljudlöst. På samma sätt går de igenom den tredje porten och upptäcker att de står ute på gatan. Ingenting sägs, och det hörs inga ljud från några fotsteg. Ängeln glider vidare framför Petrus. Den är omgiven av ett ljus som är bländande klart. Petrus följer efter sin befriare. Han är förvirrad, och han är fortfarande övertygad om att han drömmer. Så går de en gata fram. Då försvinner plötsligt ängeln eftersom han nu har utfört sitt uppdrag. GVoe 117.1

Det himmelska ljuset försvinner, och Petrus känner att han befinner sig i ett djupt mörker. Men när hans ögon vänjer sig vid mörkret tycks det gradvis minska. Han ser att han står ensam på en tyst gata, och den kyliga nattluften fläktar mot hans panna. Nu inser han att han är fri och upptäcker att han befinner sig i en välbekant del av staden. Han känner igen platsen som en av platserna som han ofta har besökt och som han hade trott att han skulle passera för sista gången nästa morgon. GVoe 117.2

Han försöker påminna sig vad som har hänt under de senaste ögonblicken. Han kommer ihåg att han var kedjad mellan två soldater, och att han somnade efter att han hade tagit av sig sina sandaler och den yttre manteln. Han granskar sig själv och upptäcker att han har alla sina kläder och sitt bälte på sig. Hans handleder har svullnat av de grova bojorna som han har burit, men de är befriade från kedjorna. Han förstår att hans frihet inte är någon illusion, ingen dröm eller vision utan en lycklig verklighet. Nästa morgon skulle han ha förts ut för att dö. Men se, en ängel hade befriat honom från fängelset och från döden. ”När Petrus blev sig själv igen sade han: ’Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig’ ” (Apg. 12:11). GVoe 117.3

Aposteln gick genast till huset där hans trosvänner var samlade och där de bad ivrigt för honom. ”Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: ’Petrus står utanför porten!’ De sade till henne: ’Du är tokig!’ Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: ’Det är hans ängel.’ ” GVoe 117.4

”Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset.” Sedan gick Petrus ”ut och begav sig till en annan plats” (Apg. 12:13-17). De troendes sinnen var fyllda av glädje och lovprisning. Gud hade hört deras böner och besvarat dem och befriat Petrus från Herodes. GVoe 118.1