Genom Vatten Och Eld

En Källa Till Frälsning

Gud valde Israel för att de skulle uppenbara hans egenskaper för människorna. Han ville att de skulle bli en källa som gav världen frälsning. Han anförtrodde himlens budskap åt dem, och de skulle uppenbara hans vilja. Under Israels första tid hade världens nationer förlorat kunskapen om Gud på grund av sina fördärvade vanor. En gång i tiden hade de känt honom, men trots att ”de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan” (Rom. 1:21). Men på grund av sin nåd utplånade inte Gud dem från jorden. Hans avsikt var att han skulle ge dem ett tillfälle att lära känna honom på nytt genom folket som han hade utvalt. Kristus skulle ha blivit upphöjd inför nationerna genom undervisningen som gavs genom offertjänsten. Alla som ville se upp till honom skulle få leva. Kristus var grunden som hela det judiska gudstjänstsystemet byggde på. Alla bilder och symboler var en koncentrerad profetia om evangeliet. De var en presentation som innehöll alla fräls-ningens löften. GVoe 19.1

Men Israels folk glömde sina höga förmåner som de hade fått som Guds representanter. De övergav Gud, och därför lyckades de inte uppfylla sin heliga uppgift. Välsignelserna som de tog emot fördes inte vidare till världen, och därför blev de inte till nytta för den. Alla sina förmåner utnyttjade de enbart till att förhärliga sig själva. De avskärmade sig från världen för att de inte skulle bli frestade. GVoe 19.2

Gud hade gett dem bestämmelser om vilket slags kontakter de fick ha med de avgudadyrkande folken. På så sätt ville han hindra israeliterna från att anpassa sig efter dessa folks seder och vanor. De begränsningarna använde de för att bygga upp en barriär mellan sig själva och alla andra nationer. De rånade Gud på tjänsten som han krävde av dem, och de rånade sina medmänniskor på den religiösa ledningen och ett helgat föredöme. GVoe 19.3

Präster och rådsherrar fastnade i former och rutiner. De nöjde sig med en legalistisk religion. Det var omöjligt för dem att förmedla himlens levande budskap till omvärlden. De ansåg att deras egen rättfärdighet var tillräcklig, och de ville inte att någonting nytt skulle föras in i deras religion. De accepterade inte att Guds nåd och välvilja mot människorna var något som var skilt från dem själva. I stället ansåg de att den berodde på deras egna förtjänster. De ansåg att de hade vunnit dem genom sina egna goda gärningar. Tron ”som är verksam i kärlek” (Gal. 5:6) kunde inte förenas med fariséernas religion, eftersom de ju byggde sin tro på ceremonier och människors gärningar och traditioner. GVoe 19.4

Gud hade förklarat om Israel: ”Jag hade planterat dig som en ädel vinstock, helt äkta. Hur kunde du då bli en oäkta, främmande vinstock för mig?” (Jer. 2:21). ”Israel var en frodig vinstock som bar frukt” (Hos. 10:1). ”Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. Vad mer kunde man göra för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?” GVoe 20.1

”Nu ska jag låta er veta vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort stängslet, och den ska bli ödelagd. Jag ska bryta ner muren, och den ska bli nertrampad. Jag ska ödelägga den, ingen ska beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne ska växa upp, och jag ska befalla molnen att inte låta det regna på den. HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet” (Jes. 5:3-7). ”De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som gått vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan ni härskade över dem med hårdhet och grymhet” (Hes. 34:4). GVoe 20.2

Ledarna för Jesus folk ansåg att de var alltför kloka för att behöva un-dervisning, alltför rättfärdiga för att behöva frälsning, alltför högt ärade för att behöva äran som Kristus ger. Därför vände sig Frälsaren ifrån dem. Förmånerna som de hade avvisat och uppdraget som de hade föraktat gav han till andra. Guds härlighet måste uppenbaras, och hans evangelium om frälsning förkunnas. Kristus rike måste grundas i världen. Städerna i vildmarken måste få höra om Guds frälsning, och apostlarna kallades till att utföra uppdraget som ledarna för deras folk hade låtit bli att utföra. GVoe 20.3