Genom Vatten Och Eld

Kapitel 14—En Romare Söker Sanningen

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
Kapitel 9:32-43, kapitel 10 och kapitel 11:1-18.

Medan aposteln Petrus förkunnade evangeliet besökte han de troende i Lydda. Här botade han Eneas, som hade legat sjuk i sin säng i åtta år på grund av att han var förlamad. Petrus sa till honom: ” ’Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!’ Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren” (Apg. 9:34, 35). GVoe 106.1

I Joppe som låg nära Lydda bodde det en kvinna som hette Dorkas. Hennes goda gärningar hade gjort att hon var mycket uppskattad och älskad. Hon var en värdig Jesus efterföljare. Hennes liv var fyllt av välgörenhet. Hon visste vilka som behövde kläder och vilka som behövde medkänsla, och hon hjälpte frikostigt dem som var fattiga och nertyngda av sorg i deras nöd. Hennes skickliga fingrar var mer aktiva än hennes tunga. GVoe 106.2

”Men vid den tiden blev hon sjuk och dog.” Församlingen i Joppe insåg vad de hade förlorat. När de hörde att Petrus var i Lydda sände de budbärare till honom och bad: ” ’Skynda dig och kom till oss!’ Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem” (Apg. 9:37-39). Med tanke på att Dorkas hade levt för att tjäna andra var det inte underligt att de sörjde. GVoe 106.3

Aposteln fylldes av medkänsla när han såg deras sorg. Sedan sa han till de sörjande vännerna att de skulle lämna rummet. Han böjde knä och bad intensivt till Gud om att han skulle låta Dorkas få tillbaka sitt liv och sin hälsa. ”Sedan vände han sig mot kroppen och sade: ’Tabita, stå upp!’ Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp” (Apg. 9:40). Dorkas hade varit till stor nytta för församlingen, och Gud fann det lämpligt att väcka henne till liv igen. Han ville att hennes skicklighet och energi återigen skulle kunna bli till nytta för andra. Han gjorde det också för att hans kraft skulle bekräfta evangeliet på det här sättet. GVoe 107.1

Medan Petrus fortfarande var kvar i Joppe kallade Gud honom till att ta evangeliet till Cornelius i Caesarea. GVoe 107.2

Cornelius var romersk officer. Han var förmögen och kom från en adelsfamilj. Hans tjänst innebar att man hade förtroende för honom och ärade honom. Han hade fötts in i en hednisk religion, men hans kontakter med judarna hade gett honom kunskap om Gud. Han tillbad honom uppriktigt. Han visade att hans tro var äkta genom att ta hand om de fattiga. Han var känd vida omkring för sin välgörenhet och sitt rättfärdiga liv. Detta hade gjort att han hade gott anseende, både bland de judiska kristna och de kristna som inte var judar. Hans inflytande var till välsignelse för alla som han kom i kontakt med. Den inspirerade berättelsen säger att han var ”from och fruktade Gud liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud” (Apg. 10:2). GVoe 107.3

Cornelius trodde på Gud som himlens och jordens Skapare. Han hyllade honom och erkände hans auktoritet, och han bad om hans råd i allt som hände i hans liv. Han var trogen mot Herren i sitt hem och i sina officiella plikter. Han hade ställt upp ett altare åt Gud i sitt hem, eftersom han inte vågade försöka genomföra sina planer eller bära sitt ansvar utan Guds hjälp. GVoe 107.4

Cornelius trodde på profetiorna och såg fram emot att Messias skulle komma. Men han visste inte någonting om evangeliet som det hade uppenbarats i Kristus liv och död. Han var inte medlem i den judiska församlingen, och rabbinerna skulle ha ansett att han var en icke-jude och oren. Men samma heliga väktare som sa till Abraham: ”Jag känner honom” (1 Mos. 18:19) kände också Cornelius och sände ett budskap till honom direkt från himlen. GVoe 107.5

Ängeln visade sig för Cornelius medan han bad. När officeren hörde att någon talade till honom och använde hans namn blev han rädd. Men han visste att budbäraren hade kommit från Gud, och han sa: ”Vad är det, herre?” Och ängeln svarade: ”Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet” (Apg. 10:4-6). GVoe 107.6

Anvisningarna var mycket exakta och nämnde till och med vilket yrke som mannen hade som Petrus bodde hos. Det visar att himlen känner till varje människas historia och sysselsättning under alla livets tidsperioder. Gud känner till den mest anspråkslösa människans levnadsförhållanden och arbete, och han vet lika mycket om hur kungen på sin tron lever och verkar. GVoe 108.1