Genom Vatten Och Eld

Apostlarna Blev Övertygade

När apostlarna fick höra detta tog de emot honom som en av dem. Snart hade de fått mängder av bevis för att hans kristna upplevelse var äkta. Senare skulle han bli hedningarnas apostel, men nu var han i staden där många av hans tidigare medarbetare fanns. Han längtade efter att få förklara profetiorna om Messias för dessa judiska ledare så att de skulle förstå att de profetiorna hade uppfyllts genom att Frälsaren kom till världen. Paulus kände sig övertygad om att dessa lärare i Israel, som han en gång hade känt så väl, var lika uppriktiga och hederliga som han själv hade varit. Men han hade misstolkat andan hos sina landsmän och bröder. Han hoppades att de snabbt skulle bli omvända, men han var dömd till att få uppleva en bitter besvikelse. Han ”predikade frimodigt i Herrens namn. Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna”. Men trots detta vägrade de som var ledare för den judiska trosgemenskapen att tro. I stället försökte de ”röja honom ur vägen” (Apg. 9;28, 29). Hans sinne fylldes av sorg. Han var villig att ge sitt liv om det kunde leda till att några av dem trodde på evangeliet. Han skämdes när han tänkte på den aktiva rollen som han hade haft i Stefanus martyrdöd. Nu var han ivrig att utplåna fläcken som vilade på en man som hade blivit så falskt anklagad. Därför försökte han försvara evangeliet som Stefanus hade gett sitt liv för. GVoe 104.1

Paulus kände en stor börda för dem som vägrade att tro. Senare bekräftar han själv att när han bad i templet fick han en syn. En himmelsk budbärare uppenbarade sig för honom och sa: ”Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig” (Apg. 22:18). GVoe 104.2

Paulus lutade åt att stanna kvar i Jerusalem där han kunde bemöta motståndarna. Om han kunde stanna kvar skulle han kanske kunna övertyga några av sina trotsiga landsmän om att evangeliet var sant, även om det skulle kosta honom livet. Därför tyckte han att det verkade vara fegt att fly. Så han svarade: ” Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom.” Men det stämde inte överens med Guds avsikter att hans tjänare skulle riskera sitt liv i onödan. Den himmelska budbäraren svarade: ”Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna” (Apg. 22:19-21). GVoe 104.3

När ledarna för församlingen fick höra om den här synen skyndade de på Paulus hemliga flykt från Jerusalem, eftersom de var rädda för att man skulle döda honom. Därför ”tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus” (Apg. 9:30). Under en tid dämpade Paulus avresa hans landsmäns våldsamma opposition. Församlingen fick vara i fred under en tid, och många förenade sig då med den. GVoe 105.1