Genom Vatten Och Eld

Något Mer Värdefullt

När Paulus forskade i Skrifterna förstod han hur Gud hade kallat människor under tidsåldrarnas lopp. ”Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud” (1 Kor. 1:26-29). Och när Paulus så överblickade världens visdom i korsets ljus bestämde han sig för att ”inte veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst” (1 Kor. 2:2). GVoe 103.1

När Paulus sedan arbetade som förkunnare förlorade han aldrig källan till sin visdom och kraft ur sikte. Lyssna till honom när han många år senare förklarar: ”För mig är livet Kristus” (Fil. 1:21). Och återigen: ”Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom - inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden” (Fil. 3:8-10). GVoe 103.2

Från Arabien återvände Paulus till Damaskus där han hade ” predikat frimodigt i Jesu namn” (Apg. 9:27). Eftersom hans landsmän inte kunde säga emot visdomen i hans argumentering ”kom judarna överens om att röja honom ur vägen”. Stadens portar bevakades noggrant dag och natt för att hindra honom från att fly. Den här krisen ledde till att de troende ivrigt bad till Gud om vägledning, och ”en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg” (Apg. 9:23, 25). GVoe 103.3

När Paulus hade flytt från Damaskus reste han till Jerusalem. Nu hade det gått ungefär tre år sedan han blev omvänd. Den främsta avsikten med det här besöket var, som han själv senare förklarar, ”att lära känna Kefas” (Gal. 1:18). När han kom till staden där han en gång hade varit välkänd som Saulus, förföljaren, ”försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge” (Apg. 9:26). Paulus hade varit en mycket fanatisk farisé, en man som hade gjort så mycket för att utplåna församlingen. Det var svårt för de kristna att tro att han skulle kunna bli en uppriktig Jesus efterföljare. ”Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn” (Apg. 9:27). GVoe 103.4