Genom Vatten Och Eld

Till Arabien

Motståndet blev så häftigt att Paulus inte kunde tillåtas att fortsätta sitt arbete i Damaskus. En budbärare från himlen uppmanade honom att lämna staden för en tid, så han reste ”till Arabien” (Gal. 1:17). Där hittade han en trygg tillflyktsort. GVoe 101.6

Här i öknens avskildhet fick Paulus gott om möjligheter att studera och tänka i lugn och ro. Han gick igenom sin tidigare erfarenhet och försäkrade sig om sin omvändelse. Han sökte Gud av hela sin själ, och han gav sig inte någon ro förrän han säkert visste att hans omvändelse och ånger hade godtagits och att hans synd var förlåten. Han längtade efter en försäkran om att Jesus skulle vara med honom i arbetet som väntade på honom. Han tömde sitt sinne på alla fördomar och traditioner som dittills hade format hans liv. Han blev undervisad från sanningens källa. Jesus meddelade sig med honom och gjorde honom fast i tron och skänkte honom visdom och nåd i rikt mått. GVoe 102.1

När en människas sinne förs in i gemenskap med Guds sinne, den dödlige med den Oändlige, påverkas kroppen och sinnet på ett sätt som är så omfattande att det inte kan mätas. I en sådan gemenskap finns den högsta utbildningen. Det är Guds eget sätt att utbilda människor. ”Sök nu försoning och frid med Gud” (Job. 22:21) är hans budskap till mänskligheten. GVoe 102.2

Det högtidliga uppdraget som Paulus hade fått när han samtalade med Ananias vilade allt tyngre på hans sinne. När Ananias hade sagt: ”Saul, min broder, ... du ska kunna se igen” hade Paulus svarat genom att för första gången se på den helgade mannens ansikte (Apg. 9:17, 18). Då hade den helige Ande lett Ananias till att säga till honom: ”Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn” (Apg. 22:14-16). GVoe 102.3

De orden stämde överens med det som Jesus själv hade sagt när han hejdade Saulus på hans väg till Damaskus. Jesus hade förklarat: ”Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig” (Apg. 26:16-18). GVoe 102.4

Medan Paulus tänkte igenom de här orden förstod han klarare och klarare vad det betydde att han hade kallats ”genom Guds vilja” till att vara ”Kristi Jesu apostel” (1 Kor. 1:1). Hans kallelse hade inte kommit ”av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern” (Gal. 1:1.) Arbetet som låg framför honom var så omfattande och storslaget att det ledde honom till att använda mycket tid till att studera Skriften. Han gjorde det för att han skulle kunna predika evangeliet ”inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft”, ”utan med bevisning i Ande och kraft”, eftersom lyssnarnas tro ”skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft” (1 Kor. 1:17; 2:4, 5). GVoe 102.5