Genom Vatten Och Eld

Kapitel 13— Förberedelsen

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna kapitel 9:19-30.

Efter sitt dop kallade Saulus sig för Paulus. Nu avslutade han sin fasta, och sedan stannade han ”några dagar hos lärjungarna i Damaskus, och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son” (Apg. 9:19, 20). Han förklarade frimodigt att Jesus från Nasaret var den Messias som de hade väntat på så länge. Han förklarade att Jesus ”dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen”, och att sedan lät han de tolv apostlarna och andra människor se honom. ”Allra sist”, fortsatte Paulus, ”visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster” (1 Kor. 15:3, 4, 8). Hans argument från profetiorna var mycket övertygande, och det märktes klart och tydligt att hans ansträngningar åtföljdes av Guds kraft. Det gjorde att hans landsmän blev förvirrade och inte kunde svara honom. GVoe 100.1

Nyheten om Paulus omvändelse hade kommit som en stor överraskning för hans landsmän. Han hade rest till Damaskus ”med fullmakt och uppdrag från översteprästerna” (Apg. 26:12) för att leta upp och förfölja de kristna. Nu predikade han evangeliet om en korsfäst och uppstånden Frälsare, och han styrkte dem som redan var evangeliets efterföljare. Han fortsatte att föra nya omvända in i den tro som han en gång hade motarbetat så hätskt. GVoe 100.2

Tidigare hade Paulus varit känd för att han försvarade judendomen ivrigt och förföljde Jesus efterföljare utan att ge upp. Han var modig, självständig och uthållig. Hans begåvning och utbildning kunde ha gjort det möjligt för honom att tjäna i praktiskt taget vilken ställning som helst. Han kunde tänka och diskutera på ett sätt som var ovanligt klart. Genom sin bitande sarkasm kunde han ställa en opponent i ett dåligt ljus. Och nu såg hans landsmän att den här unge mannen som var så ovanligt lovande hade förenat sig med dem som han tidigare hade förföljt. Nu förkunnade han Jesus namn utan att låta sig bli skrämd. GVoe 100.3

En general som dödas i strid har gått förlorad för sin armé, men hans död ger inte fienden någon extra kraft. Men när en framstående man ansluter sig till motståndarsidan går man inte bara miste om hans tjänster. GVoe 101.1

De som han förenar sig med vinner dessutom en avgjord fördel. På vägen till Damaskus skulle Saulus från Tarsus lätt ha kunnat bli dödad av Kristus. Då skulle den förföljande makten ha förlorat mycket kraft. Men i sin försyn sparade Gud inte bara Paulus liv, utan han omvände honom. På så sätt förde han över en kämpe från fiendens sida till Kristus sida. Paulus var en vältalare och kraftfull kritiker. Han hade ett fast syfte och var djärv och modig. De kvalifikationerna behövdes i den unga församlingen. GVoe 101.2

När Paulus predikade om Kristus i Damaskus blev alla de som hörde honom förvånade och sa: ”Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?” (Apg. 9:21). Paulus förklarade att han inte hade gått över till en annan tro på grund av att han hade inspirerats av någon impuls eller fanatism, utan det var resultatet av överväldigande bevis. GVoe 101.3

När han predikade evangeliet ville han förklara profetiorna som handlade om Kristus första ankomst. Han visade på ett avgörande sätt att de profetiorna hade blivit direkt uppfyllda i Jesus från Nasaret. Grunden för hans tro var det tillförlitliga profetiska budskapet. GVoe 101.4

Paulus fortsatte att vädja till sina förvånade lyssnare att ”omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen” (Apg. 26:20). Han ”fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias” (Apg. 9:22). Men många stängde sig och vägrade att ta emot hans budskap. Snart förvandlades deras förvåning över hans omvändelse till ett intensivt hat som liknande hatet som de hade visat mot Jesus. GVoe 101.5