Genom Vatten Och Eld

Hot Och Mordlust

Prästerna och rådsherrarna hade hoppats att de skulle kunna kväva villfarelsen genom sin vaksamhet och hårda förföljelse. Nu insåg de att de beslutsamma åtgärderna som de hade använt i Jerusalem måste de också tillämpa på andra platser för att bekämpa den nya undervisningen. Saulus erbjöd sina tjänster för det särskilda arbetet som de ville få utfört i Damaskus. Han ”andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar” och ”gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem” (Apg. 9:1-3). Det skulle han göra ”med fullmakt och uppdrag från översteprästerna” (Apg. 26:12). Saulus från Tarsus hade den vuxne mannens kraft och energi, och han drevs på av falsk plikttrohet. Nu gav han sig ut på den minnesvärda resan där egendomliga händelser skulle förändra hela hans livsinriktning. GVoe 93.2

På resans sista dag, ”mitt på dagen” (Apg. 26:13), närmade sig de trötta resenärerna Damaskus. De kunde se ut över vidsträckta områden med bördiga åkrar, vackra trädgårdar och fruktodlingar med träd som var fulla av frukt och som bevattnades av svala bäckar från bergen runt omkring. Efter den långa resan genom obefolkade ökenområden var scenen mycket uppfriskande. Saulus och hans reskamrater beundrade den fruktbara slättten och den vackra staden som låg framför dem. Efteråt berättade han att plötsligt fick han då ”se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare” (Apg. 26:13.) Skenet var alltför bländande för att människor skulle kunna uthärda det. Bländad och förvirrad föll Saulus till marken. GVoe 93.3

Medan ljuset fortsatte att lysa runt omkring Saulus hörde han ”en röst” som sa till honom ”på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden. Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer” (Apg. 26:14, 15). GVoe 93.4

Saulus följeslagare var fyllda av fruktan och nästan blinda av det inten siva ljuset. De hörde en röst, men de såg inte någon människa. Men Saulus förstod orden som talades. Den som talade uppenbarade sig tydligt för honom - och det var Guds Son. I den strålande varelsen som stod framför honom såg han den korsfäste. I den skräckslagne Saulus minne inpräntades Frälsarens ansikte för alltid. Orden som sades träffade hans sinne med skrämmande kraft. En ström av ljus trängde in i hans förmörkade sinne. Den uppenbarade okunnigheten och förvillelsen som hade format hans tidigare liv och visade att nu behövde han bli upplyst av den helige Ande. GVoe 94.1

Saulus insåg nu att när han förföljde Jesus efterföljare hade han i själva verket utfört Satans verk. Han såg att hans övertygelse om vad som var det rätta och vad som var hans plikt hade byggt på att han hade fullständigt förtroende för prästerna och rådsherrarna. Han hade trott på dem när de talade om för honom att berättelsen om uppståndelsen var en skicklig förfalskning som hade skapats av apostlarna. Nu stod Jesus själv uppenbarad framför honom, och det övertygade Saulus om att det som apostlarna påstod var sant. GVoe 94.2