Genom Vatten Och Eld

Himlarna Öppnade Sig

När prästerna och rådsherrarna hörde detta blev de så rasande att de förlorade kontrollen. De liknade snarare rovdjur än människor när de rusade mot Stefanus medan de gnisslade tänder. I de grymma ansiktena runt omkring honom kunde fången läsa sitt öde, men han vacklade inte. För honom var rädslan för döden över. De rasande prästerna och den upphetsade folkmassan skrämde honom inte. Hela scenen framför honom försvann från hans blick. Himlens portar stod öppna för honom, och när han såg in genom dem såg han Guds tronsals härlighet. Han såg hur Kristus just hade rest sig från sin tron och var beredd att stödja sin budbärare. Med triumferande ord ropade Stefanus: ”Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida” (Apg. 7:56). GVoe 81.3

När han beskrev den underbara scenen som han såg blev detta mer än hans förföljare kunde stå ut med. De stack fingrarna i öronen så att de inte skulle höra hans ord. De skrek högt och var rasande när de stormade fram mot honom, alla på en gång, ”och de släpade ut honom ur staden”. ”Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: ’Herre Jesus, ta emot min ande.’ Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: ’Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!’ Med de orden somnade han in” (Apg. 7:57, 59, 60). GVoe 81.4

Stefanus hade inte dömts på ett lagligt sätt, men de romerska myndigheterna hade mutats med stora summor pengar för att de inte skulle undersöka saken. GVoe 82.1

Stefanus martyrdöd gjorde ett djupt intryck på alla som var med och såg den. Minnet av Guds tecken på hans ansikte och hans ord som påverkade alla som hörde honom blev kvar i åskådarnas minne. De vittnade om att det som han hade förkunnat var sant. Hans död blev en svår prövning för församlingen, men den ledde till att Saulus blev omvänd. Han kunde nämligen inte bli kvitt minnet av martyrens tro och fasthet och härligheten som hade vilat över hans ansikte. GVoe 82.2

När Stefanus stod inför rätta och dödades var det som om Saulus hade varit fylld av en rasande iver. Efteråt var han förargad över sin egen hemliga övertygelse att Stefanus hade hedrats av Gud samtidigt som han van hedrades av människor. Saulus fortsatte att förfölja Kristus efterföljare. Han jagade dem, grep dem i deras hus och överlämnade dem till prästerna och rådsherrarna för att de skulle bli fängslade och dödade. Han var så ivrig med att fortsätta förföljelsen att de kristna i Jerusalem blev panikslagna. De romerska myndigheterna gjorde inte någon särskild ansträngning för att hejda det grymma verket. I hemlighet stödde de judarna för att blidka dem och försäkra sig om deras välvilja. GVoe 82.3

Efter Stefanus död valdes Saulus till medlem av Stora rådet som belöning för sin insats vid det här tillfället. Under en tid var han ett mäktigt instrument i Satans händer när han utförde sitt uppror mot Guds Son. Men snart skulle denne skoningslöse förföljare vara ivrigt upptagen med att arbeta för att bygga upp församlingen som han nu försökte bryta ner. Någon som var mäktigare än Satan hade valt ut Saulus till att ta martyren Stefanus plats, att lida för hans namn och att förkunna budskapet om frälsning genom Kristus blod nära och fjärran. GVoe 82.4