Genom Vatten Och Eld

De Anklagade Blir Anklagare

Då kom inspirationens Ande över apostlarna, och de anklagade blev anklagare. De anklagade Rådets medlemmar för att ha mördat Jesus. Petrus förklarade: ”Våra fäders Gud har uppväckt Jesus som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom” (Apg. 5:30-32). GVoe 68.3

Ledarna blev så rasande när de hörde de här orden att de beslöt att ta lagen i sina egna händer. De skulle avrätta fångarna utan några fler förhör och utan tillstånd från de romerska myndigheterna. De var redan skyldiga till Kristus blod. Nu var de ivriga att få fläcka sina händer med hans apostlars blod.Men i Stora rådet fanns det en man som hade känt igen Guds röst i det som apostlarna sa. Han hette Gamaliel och var en farisé med gott rykte. Han var en lärd man och hade hög samhällsställning. Hans klara intellekt såg att de våldsamma åtgärderna som prästerna planerade skulle leda till fruktansvärda konsekvenser. Innan han talade till dem som var närvarande begärde han att fångarna skulle föras ut ur domsalen. Han visste mycket väl vilka han hade att göra med. Han förstod att Kristus mördare inte skulle tveka inför någonting för att genomföra sina avsikter. GVoe 68.4

Sedan började han tala, lugnt och med ord som han hade valt noga: ”Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. För en tid sedan kom Teudas och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud” (Apg. 5:35-39). GVoe 69.1

Prästerna insåg att det här var förnuftiga tankar. De var tvungna att hålla med Gamaliel. Ändå var det nästan omöjligt att hålla tillbaka deras fördomar och hat. Mycket motvilligt befriade de apostlarna efter att dessa hade blivit piskade. Återigen sa de till apostlarna att de inte längre fick förkunna i Jesus namn. Om de gjorde det riskerade de att bli dödade. ”Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias” (Apg. 5:41, 42). GVoe 69.2

Strax innan Jesus blev korsfäst hade han överlämnat en fridsgåva åt sina apostlar. ”Frid lämnar jag åt er”, sa han, ”min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Joh. 14:27). Den här friden är inte den frid som kommer när man anpassar sig och blir som världen. Jesus köpte aldrig frid genom att kompromissa med det onda. Friden som Jesus lämnade efter sig åt sina apostlar är en inre frid snarare än en yttre. Den skulle alltid finnas kvar hos hans vittnen under tvister och stridigheter. GVoe 69.3

Kristus sa om sig själv: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd” (Matt. 10:34). Han var fridens furste, men han skulle ändå orsaka splittring. Han kom för att förkunna det glada budskapet och för att skänka hopp och glädje åt människor. Men han orsakade en strid som brinner stark och väcker intensiva känslor i människors sinnen. Och han varnar sina efterföljare: ”I världen får ni lida.” Då ”ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.” ”Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner, och en del av er ska man döda” (Joh. 16:33; Luk. 21:12, 16). GVoe 69.4

Den här profetian har uppfyllts på ett tydligt sätt. Jesus efterföljare har drabbats av varje förolämpning, tillrättavisning och grymhet som Satan har kunnat uppegga människor till att tänka ut. Och profetian kommer återigen att uppfyllas på ett tydligt sätt. Människor är fortfarande fiender till Guds lag och vill inte underordna sig lagens bud. På apostlarnas tid var världen inte i harmoni med Kristus principer, och den är det lika lite idag. Samma hat som drev fram ropet: ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!” är fortfarande verksamt i de människor som inte vill lyda Gud. Samma hat ledde till att apostlarna blev förföljda. Människorna som inte är omvända drivs av samma slags anda som verkade under den mörka medeltiden och som överlämnade människor till fängelse, landsförvisning och död. Den andan tänkte ut den ohyggliga tortyren som utövades av inkvisitionen. Den planerade och genomförde massakern på Bartolomeinatten och tände bålen i Smithfield. Den andan har en dödlig kraft. Evangeliets historia har alltid varit berättelsen om en kamp mellan rätt och orätt. Men förkunnandet av evangeliet har alltid förts vidare i här i världen trots att det har mött motstånd, faror, förluster och lidanden. GVoe 70.1

Vad var det för kraft som fanns i det förflutna hos dem som fick lida förföljelse för Kristus sak? Det var gemenskap med Gud, gemenskap med den helige Ande, gemenskap med Kristus. Vanära och förföljelse har skilt många människor från deras jordiska vänner, men de har aldrig skilt dem från Kristus kärlek. En människa som prövas hårt är aldrig mer innerligt älskad av sin Frälsare än då hon blir vanärad för sanningens skull. ”Jag ska älska honom”, sa Jesus, ”och uppenbara mig för honom” (Joh. 14:2). När en troende människa står inför jordiska domstolar för evangeliets skull står Kristus vid hennes sida. När hon är instängd innanför fängelsemurar uppenbarar sig Kristus själv för henne och uppmuntrar henne med sin kärlek. När hon får offra sitt liv för Kristus skull säger Frälsaren till henne: De kan döda kroppen, men de kan inte skada själen. ”Var frimodiga: jag har övervunnit världen.” ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand” (Joh. 16:33; Jes. 41:10). GVoe 70.2

”De som förtröstar på HERREN är som Sions berg. Det rubbas inte, det står fast för evigt. Jerusalem omges av berg, och HERREN omger sitt folk från nu och till evig tid.” ”Han ska befria deras själ från förtryck och våld. Deras blod är dyrbart i hans ögon” (Ps. 125:1, 2; 72:14). GVoe 70.3

”HERREN Sebaot ska beskydda dem. ... HERREN deras Gud ska frälsa dem på den dagen, för de är hans hjord, hans folk. Som ädelstenar i en krona ska de stråla över hans land” (Sak. 9:15, 16). GVoe 71.1