Genom Vatten Och Eld

Förhärdade Domare

Ledarna för Jesus egen nation hade nu misslyckats fullständigt med att fullfölja Guds avsikter med sitt utvalda folk. Männen som Herren hade gjort till förvaltare av sanningen hade visat att de inte var trogna mot sitt uppdrag. Därför valde nu Gud andra människor som skulle utföra hans verk. Ledarna var blinda. Därför släppte de nu lös det som de kallade för rättfärdig vrede och lät den drabba dem som hade åsidosatt lärosatserna som de höll så högt. Ledarna ville inte ens medge att det var möjligt att de själva inte hade förstått Skrifterna på rätt sätt eller att de kunde ha misstolkat dem eller tillämpat dem på ett felaktigt sätt. De agerade som om de var människor som hade förlorat förståndet. De sa att flera av de här lärarna var bara enkla fiskare. Vilken rätt hade de att lägga fram idéer som tydligt stred mot lärosatserna som ledarna hade undervisat folket om? Nu hade ledarna bestämt sig för att sätta stopp för undervisningen om de här idéerna, och därför fängslade de männen som förkunnade dem. GVoe 66.2

Men apostlarna blev inte skrämda eller nerslagna av att de behandlades på det sättet. Den helige Ande påminde dem om det som Jesus hade sagt: ”Tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.” ”De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud.” ”Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er” (Joh. 15:20, 21; 16:2, 4). GVoe 66.3

Men himlens Gud, den mäktige härskaren över världsalltet, tog fängslandet av apostlarna i sina egna händer, eftersom människor började krig mot honom. Under natten öppnade Herrens ängel fängelsedörrarna och sa till apostlarna: ”Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv!” Den befallningen var den direkta motsatsen till ordern som folkets ledare hade gett. Sa apostlarna: ”Vi kan inte göra det förrän vi har frågat myndigheterna om råd och fått deras tillstånd”? Nej, Gud hade sagt ”Gå”, och de lydde. ”När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa” (Apg. 5:20, 21). GVoe 67.1

När Petrus och Johannes visade sig bland de troende berättade de om hur ängeln hade lett dem rakt igenom grupperna av soldater som vaktade fängelset. De förklarade att ängeln hade sagt till dem att fortsätta arbetet som hade blivit avbrutet. Då blev de troende förvånade och glada. GVoe 67.2

”När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd” (Apg. 5:21). Prästerna och rådsherrarna hade beslutat att de skulle anklaga apostlarna för uppvigling och för att ha mördat Ananias och Safira. Dessutom hade de ju konspirerat för att ta ifrån prästerna deras auktoritet. Prästerna hoppades att detta skulle upphetsa folkmassan så att den skulle ta saken i egna händer och behandla apostlarna på samma sätt som den hade behandlat Jesus. Samtidigt var de medvetna om att många som inte hade tagit emot Kristus undervisning var trötta på myndigheternas godtyckliga och egenmäktiga sätt att styra. GVoe 67.3

De människorna ville se en förändring. Prästerna var rädda för att dessa missnöjda människor skulle ta emot apostlarnas undervisning och tro på den och erkänna Jesus som Messias. Då skulle hela folket resa sig mot de religiösa ledarna, och de skulle få ta ansvar för att de hade mördat Kristus. Därför beslöt de att de skulle använda hårda åtgärder för att förebygga detta. GVoe 67.4

Prästerna sände efter fångarna för att de skulle föras fram inför dem. De blev mycket förvånade när de fick veta att fängelsedörrarna hade varit ordentligt låsta och att vakten hade stått på sin post framför portarna, men man kunde inte hitta fångarna någonstans. GVoe 67.5

Snart kom det överraskande beskedet: ” ’Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!’ Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem” (Apg. 5:25, 26). GVoe 67.6

Apostlarna hade befriats från fängelset genom ett underverk, men de var ändå inte skyddade mot att bli förhörda och straffade. Medan Jesus fortfarande var hos dem hade han sagt: ”Var på er vakt! De ska utlämna er åt domstolar” (Mark. 13:9). Gud hade sänt en ängel för att befria dem. Det hade gett dem ett bevis på hans kärlek och försäkrat dem om att han fanns hos dem. Nu skulle de få lida för Guds sak och hans evangelium. GVoe 68.1

I profeternas och apostlarnas historia finns det många ädla exempel på människor som har varit lojala mot Gud. Kristus vittnen har uthärdat fångenskap, tortyr och även döden hellre än att förneka Gud. Berättelsen om Petrus och Johannes talar om lika stort hjältemod som andra berättelser från hela evangeliets tidsålder. För andra gången stod de nu inför människorna som verkade ha beslutat sig för att röja dem ur vägen. Ändå kunde man inte finna något spår av fruktan eller tvekan i deras ord eller beteende. När översteprästen sa: ”Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!”, svarade Petrus: ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg. 5:28, 29). Det var en ängel från himlen som hade befriat dem från fängelset och sagt till dem att de skulle undervisa i templet. När de följde ängelns uppmaning lydde de den gudomliga befallningen. De måste fortsätta att göra detta oberoende av vad det skulle kosta dem själva. GVoe 68.2