Genom Vatten Och Eld

Frimodig Förklaring

Hittills hade prästerna undvikit att nämna Jesus korsfästelse eller uppståndelse. För att kunna uppnå sina målsättningar måste de nu fråga de anklagade hur den handikappade mannen hade kunnat bli botad. ”Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?” frågade de (Apg. 4:7). GVoe 55.2

Petrus visade heligt mod, och med den helige Andes kraft svarade han utan att vara rädd: ”Rådsherrar och äldste för vårt folk! Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apg. 4:8-12). GVoe 55.3

Det här frimodiga försvaret skrämde ledarna. De hade trott att apostlarna skulle vara fruktansvärt rädda och förvirrade när de fördes inför Stora rådet. Men i stället talade de på samma sätt som Kristus hade talat, med en övertygande kraft som tystade alla deras motståndare. Det fanns inte ett spår av rädsla i Petrus röst när han förklarade om Kristus: Han är ”stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten”. GVoe 55.4

Här använde Petrus sig av ett bildligt uttryck som prästerna kände till mycket väl. Profeten hade talat om den förkastade stenen (Ps. 118:22, 23). Vid ett tillfälle då Kristus talade till prästerna och de äldste hade han själv sagt: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon. Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad” (Matt. 21:42-44). GVoe 55.5

När prästerna lyssnade till apostlarnas orädda ord ”kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus” (Apg. 4:13). GVoe 56.1

Bibeln berättar om vad som hände när apostlarna hade varit tillsammans med Jesus på förklaringsberget. Det står att vid slutet av den underbara scenen ”såg de ingen annan än Jesus” (Matt. 17:8.) Ingen annan än Jesus - de orden innehåller hela hemligheten bakom livet och kraften som utmärkte den första kristna församlingens historia. När apostlarna först hörde Jesus ord kände de att de ville följa honom. De sökte honom. De fann honom och de följde honom. De var med honom i templet. De åt tillsammans med honom. De satt med honom på bergssluttningen. De vandrade med honom över fälten. De var som elever som följde sin lärare. Varje dag fick de höra hans undervisning om evig sanning. GVoe 56.2

Efter Frälsarens himmelsfärd fanns känslan av den gudomliga när varon fortfarande kvar hos dem. Den var full av kärlek och ljus. Det var en personlig närvaro. Jesus, Frälsaren, hade vandrat med dem, talat med dem, bett med dem, uppmuntrat dem och tröstat dem. Han hade farit upp till himlen medan han samtidigt gav dem löftet om sin frid. När molnet av änglar slöt sig omkring honom hade hans ord nått fram till dem: ”Se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt. 28:20). Han hade stigit upp till himlen i mänsklig gestalt. De visste att nu befann han sig inför Guds tron, och han var fortfarande deras vän och frälsare. De visste att hans känslor inte hade förändrats, att han skulle identifiera sig med den lidande mänskligheten för alltid. De visste att inför Gud åberopade han sitt blods förtjänster, att han visade sina sårade händer och fötter som en påminnelse om priset som han hade betalat för sina friköpta. Den tanken gav dem kraft att stå ut med att bli förföljda för hans skull. Deras förening med honom var starkare nu än då han var hos dem personligen. Ljuset, härligheten och kraften från en inneboende Kristus lyste ut från dem så att människor blev förundrade när de såg dem. GVoe 56.3

Kristus satte sitt sigill på orden som Petrus talade för att försvara honom. Alldeles vid sidan av aposteln stod mannen som hade blivit botad på ett så undergörande sätt. Han var ett övertygande vittne. För bara några få timmar sedan hade den mannen varit handikappad och hjälplös, men nu hade han blivit återställd till full hälsa. Han gav ännu mer tyngd åt Petrus ord. Präster och rådsherrar blev tysta. De kunde inte motbevisa det som Petrus sa. Men de var fortfarande lika fast beslutna att de skulle sätta stopp för apostlarnas undervisning. GVoe 56.4