Genom Vatten Och Eld

Apostlarna Fängslas

Antalet människor som förenade sig med den nya tron ökade hastigt. Därför var fariséerna och sadducéerna överens om att ifall de här nya lärarna fick fortsätta utan att bli stoppade skulle deras eget inflytande vara i större fara än då Jesus var kvar på jorden. Därför blev Petrus och Johannes gripna av kaptenen för tempelvakten med hjälp av ett antal sadducéer. Apostlarna sattes i fängelse eftersom det var för sent på dagen för att de skulle kunna bli förhörda. GVoe 53.6

Apostlarnas fiender var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. De kunde inte undvika detta. Bevisen var alldeles för tydliga för att de skulle kunna tvivla på dem. Men ändå förhärdade de sig och vägrade att ångra det fruktansvärda brottet som de hade begått när de överlämnade Jesus till att bli dödad. Folkets ledare hade fått övertygande bevis om att apostlarna talade och handlade under gudomlig inspiration. Men de avvisade ihärdigt det evangeliska budskapet. Kristus hade inte kommit på det sätt som de hade förväntat sig. Vid vissa tillfällen hade de varit övertygade om att han var Guds Son, men de hade kvävt den övertygelsen och korsfäst honom. I sin nåd gav Gud dem ytterligare bevis, och nu fick de återigen ett tillfälle att vända sig till honom. Han sände apostlarna för att de skulle tala om för dem att de hade dödat Livets furste. I denna fruktansvärda anklagelse kallade han dem återigen till att ångra sig och bli omvända. Men folkets lärare kände sig säkra i sin egen rättfärdighet. De vägrade att medge att männen som anklagade dem för att ha korsfäst Kristus leddes av den helige Ande när de talade. GVoe 53.7

Eftersom prästerna hade valt att stå emot Kristus blev varje ny vägran ytterligare ett skäl för dem att fortsätta i samma riktning. De blev mer och mer trotsiga. Det var inte omöjligt för dem att ge med sig. De kunde göra det, men de ville inte. De blev avskurna från frälsningen, men det berodde inte enbart på att de var skyldiga och förtjänade döden, inte enbart på att de hade dömt Guds Son till att bli dödad. Det var på grund av att de stålsatte sig i sin opposition mot Gud. De förkastade envist ljuset och kvävde övertygelsen som kom från Anden. Inflytandet som styr olydnadens barn verkade i dem. Det fick dem till att avvisa männen som Gud verkade genom. Ondskan i deras uppror blev ännu mer intensiv med varje efterföljande handling som innebar att de gjorde motstånd mot Gud och mot budskapet som han hade gett sina budbärare att förkunna. För varje dag som ledarna vägrade att ångra sig och förändra sin inställning förstärkte de sitt uppror och beredde sig för att skörda det som de hade sått. GVoe 54.1

Guds vrede visar sig inte mot förhärdade och upproriska människor bara på grund av synderna som de har begått, utan på grund av att de väljer att fortsätta sitt motstånd när de blir kallade till att omvända sig. På så sätt upprepar de synderna från det förflutna genom att de förkastar informationen som de får. Om folkets ledare hade gett efter för den helige Andes överbevisande inflytande skulle de ha fått förlåtelse. Men de hade bestämt sig för att inte ge efter. På samma sätt sätter sig den upproriska människan själv, genom ständigt motstånd, i en situation där den helige Ande inte längre kan påverka henne. GVoe 54.2

Dagen efter att den sjuke mannen hade blivit botad samlades Han- nas och Kaifas och de andra höga tjänstemännen i templet för att hålla rättegång, och fångarna fördes fram inför dem. Det var i det här rummet och inför några av dessa män som Petrus hade förnekat sin Herre på ett så skamligt sätt. Det här kom han ihåg mycket tydligt när han fördes in till sin egen rättegång. Nu hade han ett tillfälle att tvätta av sig sin feghet. GVoe 54.3

Några av de närvarande kom ihåg hur Petrus hade betett sig då hans Mästare stod inför rätta. De smickrade sig med att nu skulle de kunna skrämma honom genom att hota honom med fängelse och död. Men den Petrus som förnekade Kristus när han var i yttersta nöd var impulsiv och självmedveten. Han skilde sig avsevärt från den Petrus som nu fördes fram inför Stora rådet för att bli förhörd. Efter sitt misslyckande den gången hade han blivit omvänd. Han var inte längre stolt och skrytsam. Han hade blivit anspråkslös och litade inte längre på sig själv. Han var fylld av den helige Ande. Med hjälp av den kraften hade han beslutat sig för att avlägsna den fläck som hans förnekande hade orsakat honom. Nu skulle han ära namnet som han en gång hade vanärat. GVoe 55.1