Genom Vatten Och Eld

Övertygande Bevis

Jesus största underverk hade varit att ge Lasarus livet tillbaka. Det hade beseglat prästernas beslut att de skulle befria världen från Jesus och hans sällsamma gärningar som snabbt minskade deras inflytande över folket. De hade korsfäst honom. Men här fanns det övertygande bevis för att de inte hade kunnat förhindra att det utfördes underverk i hans namn, eller att sanningen som han undervisade om fortsatte att bli förkunnad. Botandet av den handikappade mannen och apostlarnas förkunnelse hade redan fyllt Jerusalem med upphetsning. GVoe 57.1

För att dölja sin förvirring befallde prästerna och rådsherrarna att apostlarna skulle föras ut så att de kunde diskutera ärendet enskilt. De var alla överens om att det skulle vara meningslöst att förneka att mannen hade blivit botad. De skulle gärna ha bortförklarat underverket med falska påståenden. Men detta var omöjligt eftersom det hade utförts i fullt dagsljus inför en stor grupp människor. Tusentals människor kände redan till det. De insåg att apostlarnas arbete måste stoppas, för annars skulle Jesus få ännu fler efterföljare. Då skulle de själva bli förnedrade, eftersom man skulle anse att de var skyldiga till att ha mördat Guds Son. GVoe 57.2

Men trots att prästerna gärna ville röja apostlarna ur vägen vågade de inte göra mer än att hota dem med strängast möjliga straff om de fortsatte att tala eller arbeta i Jesus namn. De kallade tillbaka dem till Stora rådet och befallde att de inte fick tala eller undervisa i Jesus namn. Men Petrus och Johannes svarade: ”Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört” (Apg. 4:19, 20). GVoe 57.3

Prästerna skulle ha blivit glada om de hade kunnat straffa apostlarna för deras orubbliga trohet mot sin heliga kallelse. Men de var rädda för folket eftersom alla prisade Gud för det som hade skett. Därför frigavs apostlarna efter det att förbuden och hotelserna hade upprepats. GVoe 57.4

De andra apostlarna kände väl till hur onda ledarna var. Medan Petrus och Johannes var fängslade hade de andra apostlarna bett oavbrutet för sina bröder. De var rädda för att grymheten som hade visats mot Jesus skulle upprepas. Så snart Petrus och Johannes blev befriade sökte de upp de andra apostlarna och berättade för dem om resultatet av rättegången. De troendes glädje var stor. ”När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: ’Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare: Varför rasar hednafolken, varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde. Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt’ ” (Apg. 4:24-28). GVoe 57.5

”Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn” (Apg. 4:29, 30). GVoe 58.1

Apostlarna bad att de skulle få större kraft i sitt arbete, eftersom de förstod att de skulle möta samma hårda motstånd som Jesus hade mött då han var på jorden. Medan de bad i tro och deras förenade böner steg upp till himlen kom svaret. Platsen där de var samlade skakades, och återigen fylldes de av den helige Ande. De fick nytt mod och gick återigen ut för att förkunna Guds Ord i Jerusalem. ”Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse” (Apg. 4:33). Och Gud välsignade deras ansträngningar på ett häpnadsväckande sätt. GVoe 58.2