Genom Vatten Och Eld

Mer Värdefullt Än Pengar

”Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom” (Apg. 3:7-10). GVoe 52.1

”Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad” (Apg. 3:11). Människorna blev förvånade över att apostlarna kunde utföra underverk som liknade underverken som hade utförts av Jesus. Men här fanns mannen som hade varit handikappad och hjälplös i fyrtio år, och nu gladde han sig över att han kunde använda sina lemmar fullt ut. Han var fri från smärta och lycklig i sin tro på Jesus. GVoe 52.2

När apostlarna såg hur förvånade människorna blev frågade Petrus: ”Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?” Han försäkrade dem att mannen hade blivit botad i Jesus namn och genom Jesus från Nasarets förtjänster, mannen som Gud hade uppväckt från de döda. ”Och genom tron på hans namn”, förklarade aposteln, ”har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser” (Apg. 3:12, 16). GVoe 52.3

Apostlarna talade öppet om den stora synden som deras eget folk hade begått när de förkastade och dömde Livets furste till döden. Men de var noga med att inte göra sina åhörare förtvivlade. ”Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till.” ”Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida” (Apg. 3:14, 15, 17, 18). Han sa tydligt att den helige Ande kallade dem till att göra bättring och bli omvända. Han försäkrade dem att det inte fanns något hopp om frälsning utom genom nåd från Honom som de hade korsfäst. Deras synder kunde bara bli förlåta genom att de trodde på honom. GVoe 52.4

”Ångra er därför och vänd om”, vädjade han, ”så att era synder blir ut plånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte” (Apg. 3:19, 20). GVoe 53.1

”Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade. Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar” (Apg. 3:25, 26). GVoe 53.2

På det sättet förkunnade apostlarna Kristus uppståndelse. Många bland dem som lyssnade väntade på det här vittnesbördet. När de hörde det trodde de. Det påminde dem om orden som Jesus hade talat. De anslöt sig till ledet av dem som hade tagit emot evangeliet. Säden som Frälsaren hade sått växte upp och bar frukt. GVoe 53.3

”Medan apostlarna talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda” (Apg. 4:1, 2). GVoe 53.4

Efter Jesus uppståndelse hade prästerna spridit den lögnaktiga rapporten nära och fjärran att hans kropp hade stulits av apostlarna medan den romerska vakten sov. Därför är det inte någon överraskning att de blev arga när de hörde hur Petrus och Johannes förkunnade att mannen som de hade mördat hade uppstått. Framför allt var det sadducéerna som blev mycket uppretade. För dem kändes det som om deras mest älskade lära var i fara och deras anseende ifrågasatt. GVoe 53.5