Genom Vatten Och Eld

Grundlösa Anklagelser

Festus fick klart för sig att frågorna som man tvistade om enbart handlade om judiska lärosatser. Han förstod att om man tolkade de lärosatserna på rätt sätt fanns det inte någonting i ledarnas anklagelser som gjorde att Paulus måste dömas till döden eller ens kastas i fängelse. Inte ens om anklagelserna var riktiga behövde han bli dömd. Men Festus förutsåg också klart den storm av raseri som skulle blåsa upp om Paulus inte blev dömd eller överlämnad i de anklagades händer. Eftersom han ”ville hålla sig väl med judarna” (Apg. 25:9) vände han sig till Paulus och frågade honom om han var villig att fara till Jerusalem under hans beskydd för att bli förhörd där inför Stora rådet. GVoe 320.2

Paulus visste att han inte kunde förvänta sig att få någon rättvisa från människorna som höll på att dra Guds vrede över sig på grund av sina brott. Han visste att precis som profeten Elia var han tryggare mitt ibland de icke-judiska folken än bland dem som förkastade himlens budskap och förhärdade sig mot evangeliet. Han var trött på att strida. Hans aktiva natur kunde inte längre stå ut med de upprepade uppskoven och den tröttande fångenskapen. Därför beslöt han sig för att använda sig av sina rättigheter som romersk medborgare och vädja till kejsaren. GVoe 320.3