Genom Vatten Och Eld

Ödesdiger Eftergift

Många av judarna som hade tagit emot evangeliet satte fortfarande stort värde på ceremonilagen. Därför var de alltför villiga att göra oförståndiga eftergifter. På så sätt hoppades de att de skulle kunna vinna sina landsmäns förtroende, undanröja deras fördomar och vinna dem för tron på att Kristus är världens Frälsare. Paulus visste att många av de ledande medlemmarna i församlingen i Jerusalem fortfarande hade fördomar mot honom. Han förstod att så länge de hade det skulle de hela tiden arbeta för att motverka hans inflytande. Han kände att om han kunde vinna dem för sanningen genom att han gjorde någon rimlig eftergift skulle det röja undan ett stort hinder för evangeliets framgång på andra platser. Men Gud gav honom inte rätt att ge efter så mycket som de krävde. GVoe 303.1

Paulus stora längtan var att arbeta i gemenskap med sina medtroende. Han var mild mot de svaga i tron. Han kände vördnad för apostlarna som hade varit med Kristus och för Jakob, Herrens bror. Han hade beslutat sig för att vara allt för alla människor så långt som det var möjligt för honom utan att han gav efter på sina principer. När man tänker på allt detta blir man inte lika förvånad över att han lät sig övertalas till att avvika från den fasta och bestämda kursen som han dittills hade följt. Men hans försök att stärka gemenskapen ledde inte till resultatet som han önskade. I stället påskyndade han bara den hotande krisen och de lidanden som hade förutsagts om honom. Han blev skild från sina medtroende, och församlingen |406 förlorade en av sina starkaste pelare. Och alla troende i alla länder drabbades av sorg. GVoe 303.2