Genom Vatten Och Eld

De Förstod Inte Farorna

Redan nästa dag började Paulus genomföra det som de äldste hade rått honom till. De fyra männen hade avlagt nasirlöftet (se 4 Mos. kap. 6), och deras löftestid hade nästan gått ut. Nu följde de med Paulus till templet. Där ” meddelade [han] när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem” (Apg. 21:26). De skulle fortfarande bära fram vissa dyra offer för att de skulle bli renade. GVoe 304.1

De som hade gett Paulus rådet att göra det här hade inte helt tänkt igenom vilka faror som han skulle utsätta sig för när han gjorde detta. Vid den här tiden på året var Jerusalem fyllt av tillbedjare från många länder. Paulus hade fått ett uppdrag av Gud, och därför hade han förkunnat evangeliet för folken som inte var judar. Då hade han besökt många av världens största städer. Han var välkänd av tusentals människor som hade kommit till Jerusalem från andra länder för att fira högtiden. Bland dem fanns det människor som var fyllda av ett bittert hat mot honom. När han gick in i templet vid ett sådant här offentligt tillfälle riskerade han sitt liv. Under flera dagar gick han in och ut bland dem som tillbad i templet, och det verkade som om ingen lade märke till honom. Men innan reningstiden var helt slut stod han och pratade med en präst om offren som skulle bäras fram, och då blev han igenkänd av några judar från Asien. GVoe 304.2

Med sataniskt raseri rusade de mot honom och ropade: ”Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats.” Människor rusade dit när de hörde det här ropet på hjälp, och då lade man till ytterligare en anklagelse: ”Och nu har han till och med tagit in greker i templet och orenat denna heliga plats!” (Apg. 21:28). GVoe 304.3