Genom Vatten Och Eld

Inte Med Övertalning

I sin förkunnelse hade apostlarna inte undervisat folket ”med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft”. Evangeliet som Paulus förkunnade hade uppenbarats för honom genom den helige Ande. ”Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. ... Det förkunnar vi också”, förklarade Paulus, men ”inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord” (1 Kor. 2:4, 10-13). GVoe 301.2

Under hela sin verksamhet som förkunnare hade Paulus vänt sig till Gud för att få direkt ledning. Men samtidigt hade han varit mycket noga med att arbeta i överensstämmelse med de beslut som hade fattats av det allmänna rådsmötet i Jerusalem. Resultatet blev att ” församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag” (Apg. 16:5). Trots den brist på sympati som några visade honom fann han tröst i övertygelsen att han hade gjort sin plikt när han uppmuntrade en anda av trohet, frikostighet och inbördes kärlek hos sina medtroende. Vid det här tillfället hade den andan ju också visat sig, eftersom han kunde överlämna generösa gåvor till den judekristna församlingens äldste. GVoe 301.3

När Paulus hade överlämnat gåvorna ” berättade [han] i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete”. Efter den redogörelsen blev alla, till och med de som hade tvivlat, övertygade om att Gud hade välsignat Paulus i hans arbete. ”När de hörde det, prisade de Gud” (Apg. 21:19, 20). De insåg att arbetsmetoderna som Paulus hade använt sig av hade godkänts av himlen. De generösa gåvorna som låg framför dem bekräftade apostelns vittnesbörd om troheten hos de nya församlingarna som hade startats bland människorna som inte var judar. Männen som hade krävt att man skulle använda maktfullkomliga metoder för att kontrollera verksamheten tillhörde ledningen för församlingen i Jerusalem. Men nu såg de Paulus arbete i ett nytt ljus. De var övertygade om att deras egna metoder hade varit fel. De insåg också att de hade varit bundna av judiska seder och traditioner. De kunde också ha medgett att den evangeliska verksamheten hade bromsats i stor utsträckning, eftersom de inte hade förstått att skiljemuren mellan judar och icke-judar hade brutits ner genom Kristus död. GVoe 301.4

Det här var ett gyllene tillfälle för alla församlingens ledare. De kunde ha erkänt öppet att Gud hade arbetat genom Paulus. De kunde också ha medgett att ibland hade de handlat orätt när de hade låtit sig påverkas av motståndarnas rapporter som hade väckt deras avundsjuka och fördomar. Men de förenade sig inte i ett försök att ge rättvisa åt honom som de hade skadat. I stället gav de honom råd som visade att de fortfarande ansåg att i stor utsträckning var det Paulus som skulle hållas ansvarig för de rådande fördomarna. De var inte storsinta nog att försvara honom och att visa dem som tvivlade att de hade haft fel. I stället försökte de få till en kompromiss och rådde honom att handla på ett sätt som skulle röja undan alla missuppfattningar. GVoe 302.1