Genom Vatten Och Eld
Kapitel 38— Paulus Blir Fånge
Kapitlet bygger på Apostlagärningarna kapitel 21:17-40
och kapitel 22 samt kapitel 23:1-35.
”Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob, och dit kom också alla de äldste” (Apg. 21:17, 18). GVoe 299.1
Vid det här tillfället överlämnade Paulus och hans följeslagare formellt de bidrag som de icke-judiska församlingarna hade samlat in för att hjälpa de fattiga bland sina judiska bröder. De överlämnade dem till ledarna för arbetet i Jerusalem. Att samla in de här bidragen hade kostat mycket tid och bekymmer för aposteln och hans medarbetare, och det hade krävt mycket hårt arbete. Summan var mycket större än ledarna i Jerusalem hade förväntat sig, och den representerade många uppoffringar och även stora försakelser från de icke-judiska troendes sida. GVoe 299.2
De här frivilliga gåvorna visade att de icke-judiska troende var lojala mot organisationen som hade införts bland Guds folk för att stärka evangeliets verk på jorden. De borde ha tagits emot av alla med tacksamhet. Men Paulus och de som var med honom kunde märka att till och med bland dem som de nu stod inför fanns det några som inte kunde uppskatta andan av broderlig kärlek som hade stimulerat människor till att ge de här gåvorna. GVoe 299.3
Under de första åren då evangeliet förkunnades bland folken som inte var judar hade några av ledarna i Jerusalem hållit fast vid sina tidigare fördomar och vanor. Därför hade samarbetet med Paulus och hans medarbetare inte varit särskilt hjärtligt. Ledarna hade låtit bli att försöka förena alla delar av Guds församling till en enhet, eftersom de var så angelägna om att bevara några få meningslösa former och ceremonier. Därför hade de gått miste om välsignelsen som både de själva och den sak som de älskade skulle ha fått. Trots att de var så angelägna om att skydda församlingens högsta intressen hade de inte lyckats hålla jämna steg med utvecklingen som Gud ville leda dem in i. Efter sitt eget omdöme försökte de nu lägga många onödiga restriktioner på evangeliets budbärare. Det här ledde till att det uppstod en grupp människor som inte själva var insatta i de växlande förhållandena och de särskilda behoven som mötte evangeliets förkunnare på avlägsna arbetsområden. Ändå hävdade dessa män att de hade auktoritet att kräva att evangeliets förkunnare på de avlägsna fälten skulle använda vissa särskilda arbetsmetoder. De ansåg att den evangeliska verksamheten måste bedrivas på ett sätt som stämde överens med deras uppfattning. GVoe 299.4