Genom Vatten Och Eld

Flyktingarna

En kort tid efter det att Paulus hade kommit till Korint träffade han ”en jude vid namn Aquila, född i Pontus, och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien.” De ”hade samma yrke” som han. Aquila och hans hustru hade blivit bannlysta och landsförvisade genom Claudius dekret som befallde att alla judar skulle lämna Rom. Nu hade de kommit till Korint, och här hade de börjat arbeta som tältmakare. Paulus tog reda på mer om dem och fick veta att de fruktade Gud och att de försökte hålla sig borta från det skadliga inflytandet som omgav dem. Därför ”stannade han hos dem och arbetade. ... Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker” (Apg. 18:2-4). GVoe 262.2

Senare förenade sig Timoteus och Silas med Paulus i Korint. De förde med sig pengar från församlingarna i Makedonien för att underhålla arbetet. GVoe 262.3

Efter det att Paulus hade grundat en stark församling i Korint skrev han ett andra brev till de troende där. I det brevet påminde han dem om hur han hade handlat när han vistades hos dem. ”Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med. Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten” (2 Kor. 11:7-10). GVoe 262.4

Paulus talar om varför han handlade på det här sättet i Korint. Han gjorde det för att inte de ”som söker ett tillfälle” skulle få någon orsak till att anklaga honom (2 Kor. 11:12). Samtidigt som han tillverkade tält arbetade han också troget med att förkunna evangeliet. Han säger själv om sin verksamhet: ”Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.” Och han tillägger: ”På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten. Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. ... Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?” (2 Kor. 12:12-15). GVoe 263.1