Genom Vatten Och Eld

Försörjde Sig Själv

Paulus arbetade länge i Efesos. I tre år bedrev han en offensiv evangelisk verksamhet i hela området. Samtidigt arbetade han hela tiden i sitt yrke. Både i Efesos och i Korint blev aposteln uppmuntrad av att han kunde vara tillsammans med Aquila och Priscilla. De hade följt med honom när han återvände till Asien vid slutet av sin andra missionsresa. GVoe 263.2

Några protesterade mot att Paulus arbetade i sitt yrke. De ansåg att det inte var lämpligt att en person som förkunnade evangeliet gjorde det. Paulus var fortfarande en missionär som hade högsta möjliga ställning. Varför skulle han arbeta med sina händer samtidigt som han förkunnade? Var inte arbetaren värd sin lön? Varför skulle han använda tid för att arbeta i sitt yrke, en tid som man ansåg att han borde kunna använda på ett mycket bättre sätt? GVoe 263.3

Men Paulus ansåg inte att tiden som han använde på det sättet var bort-kastad. Medan han tillverkade tält tillsammans med Aquila var han i kontakt med den store Läraren. Han utnyttjade varje tillfälle till att vittna om Frälsaren och att hjälpa dem som behövde hjälp. Hans sinne sträckte sig alltid efter mer andlig kunskap. Han undervisade sina medarbetare i andli- ga frågor, och han var också ett exempel för dem i noggrannhet och arbetsamhet. Han var en snabb, skicklig yrkesman och skicklig affärsman. Samtidigt var han ”brinnande i anden” när han tjänade Herren (Rom. 12:11). I sitt dagliga arbete kom han dessutom i kontakt med en grupp människor som han inte skulle ha kunnat nå på något annat sätt. Han visade sina med arbetare att om man är en skicklig hantverkare så är det en gåva från Gud. Och det är Gud som ger både gåvan och visheten att använda den rätt. Han lärde dem att till och med i det vardagliga arbetet skulle de ära Gud. Att hans händer var härdade av hårt arbete minskade inte kraften i hans vältalighet som evangeliets förkunnare. GVoe 263.4

Ibland arbetade Paulus både dag och natt, inte bara för att försörja sig själv utan också för att hjälpa sina medarbetare. Han delade sina inkomster med Lukas, och han hjälpte även Timoteus. Ibland gick han själv hungrig för att kunna lindra andras nöd. Det fanns ingen själviskhet hos honom. När han närmade sig slutet av sin verksamhet var han i Miletus. Där höll han ett avskedstal till de äldste från Efesos. Då kunde han hålla upp sina arbetsmärkta händer och säga: ”Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta” (Apg. 20:33-35). GVoe 264.1