Genom Vatten Och Eld

Ovälkommen Förändring

Det fanns också en annan orsak till missnöje. I Efesos hade det växt upp en omfattande och vinstgivande industri där man tillverkade och sålde små Artemistempel och små statyetter av Artemis. De avbildade templet och avgudastatyn. De som hade satsat pengar på den här industrin märkte att deras vinster blev mindre. Alla var överens om att den här ovälkomna förändringen berodde på Paulus arbete. GVoe 220.1

Demetrius, en silversmed som tillverkade Artemistempel av silver, kalllade samman sina yrkeskolleger och sa: ” ’Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet.’ När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: ’Stor är efesiernas Artemis!’ ” (Apg. 19:25-28). GVoe 220.2

En rapport om det här talet spreds snabbt, och ”hela staden kom i uppror” (Apg. 19:29). Man började leta efter Paulus, men man kunde inte hitta honom. Hans medkristna hade fått en antydan om faran, och de hade snabbt fört ut honom ur staden. Guds änglar hade sänts för att skydda aposteln. Tiden hade ännu inte kommit då han skulle dö som martyr. GVoe 220.3

När folkmassan inte kunde finna mannen som de var rasande på grep de ”Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare”. Med de här två männen ”rusade alla på en gång till teatern” (Apg. 19:29). GVoe 220.4

Paulus gömställe var inte långt borta. Han fick snart veta vilken fara som hans älskade medtroende befann sig i. Han brydde sig inte om sin egen säkerhet utan ville genast ge sig iväg till teatern för att tala till folkmassan. Men han ”hindrades av lärjungarna” (Apg. 19:30). Gajus och Aristarkus var inte bytet som folket sökte. Man trodde inte heller att de löpte någon större risk. Men om man skulle ha fått se apostelns bleka, slitna ansikte skulle det omedelbart ha väckt folkmassans värsta vrede. Ingen människa skulle då ha kunnat rädda hans liv. GVoe 220.5

För Paulus var det fortfarande viktigt att han skulle få försvara sanningen inför folkmassorna. Till slut blev han hindrad av ett budskap från teatern. ”Några rådsherrar som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern” (Apg. 19:31). GVoe 221.1

Men kaoset i amfiteatern ökade hela tiden. ”Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats” (Apg. 19:32). Eftersom Paulus och några av hans medarbetare var av judisk släkt var judarna angelägna om att tydligt visa att de inte sympatiserade med honom och hans verksamhet. Därför förde de fram en av sina egna för att han skulle förklara saken för folket. Talaren som de valde hette Alexander, en av hantverkarna, en kopparsmed som Paulus senare nämner som en man som hade gjort stor skada (2 Tim. 4:14). Alexander var en begåvad människa. Nu använde han hela sin kraft för att rikta folkets vrede enbart mot Paulus och hans medarbetare. Men folkmassan såg att Alexander var jude, så de vräkte undan honom och ropade ”alla i kör i ett par timmar: ’Stor är efesiernas Artemis!’ ” (Apg. 19:34). GVoe 221.2