Genom Vatten Och Eld

”Vad Ögat Inte Sett ...”

”Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna”, förklarade Paulus senare, ”en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.” GVoe 191.4

”Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord” (1 Kor. 2:6-13). GVoe 191.5

Paulus insåg att hans kompetens inte fanns hos honom själv utan i den helige Andes närvaro. Anden fyllde hans sinne med sitt milda, välsignande inflytande och gjorde så att alla Paulus tankar underordnade sig Kristus. Han sa om sig själv och sina medarbetare: ”Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp” (2 Kor. 4:10). Kristus var centrum i apostelns undervisning. ”Nu lever inte längre jag”, förklarade han, ”utan Kristus lever i mig” (Gal. 2:20). Det egna jaget doldes, och Kristus uppenbarades och upphöjdes. GVoe 192.1

Paulus var en skicklig talare. Innan han blev omvänd hade han ofta försökt påverka sina lyssnare med elegant vältalighet. Men nu hade han lagt bort allt sådant. Han hade slutat att använda sig av poetiska beskrivningar och fantasifulla uttryckssätt. De kunde kanske tillfredsställa känslorna och stimulera fantasin, men de hade inte kontakt med det dagliga livet. I stället försökte nu Paulus använda ett enkelt språk för att människorna skulle ta till sig de evangeliska sanningarna som är av livsavgörande betydelse. En fantasifull presentation av evangeliet kan kanske väcka människors känslor och göra dem extatiska. Men alltför ofta händer det att sanningar som har presenterats på det sättet inte ger de troende den näring som är nödvändig för att stärka och bygga upp dem för livets kamp. Kämpande människors omedelbara behov och de prövningar de just då går igenom - allt sådant måste mötas med en sund och praktisk undervisning om kristendomens grundläggande principer. GVoe 192.2

Paulus arbete i Korint blev inte utan resultat. Många slutade att tillbe avgudar för att i stället tjäna den levande Guden. En stor kristen församling byggdes upp. Några hade räddats från de mest omoraliska kretsarna bland människorna som inte var judar. De hade blivit levande bevis på Guds nåd och att Kristus blod kan rena från synd. GVoe 192.3

Paulus hade mer och mer framgång när han förkunnade Kristus. Det retade upp judarna som inte var kristna så att de gjorde motstånd mer beslutsamt. De gick ”till gemensamt angrepp mot Paulus” och drog honom inför Gallios domstol. Vid den här tiden var Gallio ståthållare i Akaja. De som anklagade Paulus förväntade sig att myndigheterna, precis som vid tidigare tillfällen, skulle ställa sig på deras sida. Med högljudda, arga röster framförde de sina klagomål mot aposteln: ”Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen” (Apg. 18:12, 13). GVoe 192.4

Den judiska religionen beskyddades av den romerska regeringen. De som anklagade Paulus hoppades att få honom fälld för anklagelsen att han överträdde deras religions lagar. De trodde att om de lyckades skulle han kanske överlämnas till dem för att bli dömd och straffad. På så sätt hoppades de att de skulle kunna röja honom ur vägen. Men Gallio var en hederlig man. Han vägrade att låta sig bli vilseledd av de avundsjuka, svekfulla människorna som anklagade Paulus. Han blev äcklad och upprörd över deras fanatism och självrättfärdighet, och därför vägrade han att lyssna till deras anklagelser. När Paulus beredde sig för att tala till sitt eget försvar sa Gallio att det inte var nödvändigt. Sedan vände han sig mot de uppretade anklagarna och sa: ” ’Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare.’ Och han skickade ut dem från domstolen” (Apg. 18:14-16). GVoe 192.5

Både judar och greker hade väntat ivrigt på Gallios beslut. När han omedelbart lade ner ärendet eftersom det inte hade något allmänt intresse blev detta signalen för de arga och besvikna judarna att dra sig tillbaka. Ståthållarens beslutsamma handlingssätt öppnade ögonen på den högljudda folkmassan som hade understött judarna. För första gången under Paulus arbete i Europa ställde sig den vildsinta folkmassan på hans sida. Folkmassan kastade sig våldsamt över apostelns mest framträdande anklagare. Det skedde inför ståthållaren, men han ingrep inte. ”Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det” (Apg. 18:17). På så sätt vann kristendomen en tydlig seger. GVoe 193.1

”Paulus stannade i Korint ännu en tid” (Apg. 18:18). Aposteln kunde ha blivit tvungen att lämna Korint vid det här tillfället. Då skulle de som hade blivit omvända till att tro på Jesus ha hamnat i en mycket farlig situation. Paulus landsmän skulle då ha försökt utnyttja situationen för att utplåna kristendomen i det området. GVoe 193.2