Genom Vatten Och Eld

Kapitel 25—Breven Till Tessalonike

Kapitlet bygger på Första och Andra Tessalonikerbrevet.

Paulus hade blivit mycket uppmuntrad av att Silvanus (Silas) och Timoteus hade kommit från Makedonien medan han var i Korint. De hade fört med sig goda nyheter om den ”gärning i tron” och det ”arbete i kärleken” som hade utförts av dem som hade tagit emot sanningen när evangeliets budbärare gjorde sitt första besök i Tessalonike (1 Tess. 1:3). Paulus kände den djupaste omsorg om och sympati för dessa troende. Mitt i svårigheter och motgångar hade de förblivit trogna mot Gud. Han längtade efter att han själv skulle få besöka dem. Eftersom detta inte var möjligt skrev han brev till dem. GVoe 194.1

I brevet till församlingen i Tessalonike tackar aposteln Gud för de glädjefyllda nyheterna om att de har växt till i tron. ”Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.” ”Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus” (1 Tess. 3:7-10; 1:2, 3). GVoe 194.2

Många av de troende i Tessalonike hade vänt sig ”bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden”. Det hade berättats om dem att ”mitt i svåra lidanden” hade de tagit emot Ordet ”med den glädje som den helige Ande ger”. Aposteln förklarade att de var så trofasta när de följde Kristus att de hade blivit ”ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia”. Dessa berömmande ord var inte oförtjänta. ”Från er”, skrev han, ”har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd” (1 Tess. 1:6-9). GVoe 194.3

De som hade tagit emot evangeliet i Tessalonike var verkliga missionärer. De brann av iver för sin Frälsare som hade befriat dem från ”den kommande vredesdomen” (1 Tess. 1:10). Kristus nåd hade åstadkommit en sällsam förvandling i deras liv. När de talade Herrens ord åtföljdes det av kraft. Människor blev vunna genom sanningarna som de förkunnade, och fler människor förenade sig med de kristna. GVoe 195.1

I detta första brev hänvisar Paulus till hur han hade arbetat bland invånarna i Tessalonike. Han förklarar att han inte hade försökt vinna människor genom bedrägeri eller list. ”Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss” (1 Tess. 2:4-8). GVoe 195.2

”Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller av andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss” (1 Tess. 2:10-12). GVoe 195.3

”Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror.” ”Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni?” (1 Tess. 2:13, 19). GVoe 195.4