Vägledning För Församlingen II.

Satan såsom Åklagaren

Såsom Satan anklagade Josua och hans folk har han i alla tider anklagat dem som söker Guds nåd och ynnest. I Uppenbarelseboken förklaras han vara “våra bröders åklagare . . . han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud”. (Upp. 12: 10.) Striden upprepas för var och en som räddas från ondskans makt och vars namn skrivits i Livets bok, Lammets bok. Aldrig någonsin går någon från Satans familj in i Guds familj utan att den Onde gör ett bestämt motstånd. Satans anklagelser mot dem som söker Herren, förorsakas inte av missnöje på grund av deras synder. Han tvärtom jublar över deras svaga karaktärer. Endast genom att de överträder Guds lag kan han övervinna dem. Hans anklagelser beror enbart på hans fiendskap mot Kristus. Jesus löser genom frälsningsplanen Satans grepp om mänskligheten och räddar själar från hans makt. Allt hat och all ondska, som finns hos ärkerebellen, upptänds när han ser beviset på Kristi överhöghet, och med hela sin djävulska makt och list arbetar han på att rycka ifrån honom de människor som tagit emot hans frälsning. VFF2 181.1

Genom att f1 människor att tvivla orsakar han att de förlorar förtroendet för Gud och skiljer dem fån hans kärlek. Han frestar dem att överträda Guds lag, och sedan gör han anspråk på dem som sitt byte och ifågasätter Kristi rätt att ta dem från honom. Han vet att förlåtelse och nåd ges h dem som allvarligt söker Gud därom och därför framhåller han deras synder för att göra dem modfällda. Han söker oavbrutet tillfällen att motverka dem som försöker lyda Gud. Även deras bästa och Gud mest behagliga tjänst söker han misstänkliggöra. Genom oräkneliga påfund, förtäckta och grymma, strävar han efter deras fördömelse. VFF2 181.2

Människan kan inte ensam möta dessa beskyllningar. I sin av synder befläckade klädnad, bekännande sin synd, står hon inför Gud. Jesus, vår advokat, vädjar med kraft för alla som genom ånger och tro har överlåtit sig åt honom. Han försvarar dem och besegrar Åklagaren genom de mäktiga argumenten från Golgata. Hans fullkomliga lydnad för Guds lag, ända intill döden på korset, har gett honom all makt i himmelen och på jorden, och han åberopar sin Faders nåd och försoning för den skyldiga människan. Till Åklagaren säger han: “Herren näpse dig, Satan. Dessa är vunna genom mitt blod, de är bränder ryckta ur elden.” De som sätter sin lit till honom får denna trösterika försäkran: “Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.” VFF2 182.1

Alla som iklätt sig Kristi rättfärdighets klädnad står framför honom såsom de utvalda, de trogna och sanna. Satan kan inte rycka dem ur Kristi hand. Inte någon enda som i botfärdighet och tro sökt hans beskydd, skall Kristus tillåta att komma under fiendens makt. Hans ord säger: “Eller ock måste man söka skydd hos mig och göra fred med mig; ja, fred måste man göra med mig.” (Jes. 27: 5.) Löftet till Josua gäller alla: “Om du. . . håller vad jag har bjudit dig... skall jag låta dig hava din gång bland dessa som här göra tjänst.”(Sak. 3: 7.) Guds änglar skall omge dem, redan i denna värld och till sist skall de stå bland änglarna vid Guds tron. VFF2 182.2

Det faktum att det folk som Gud erkänner framställs såsom stående inför Herren i smutsig klädnad, skulle leda dem som bekänner hans namn, till ödmjukhet och djup hjärterannsakan. De som i sanning renat sig genom lydnad för Sanningen har den ödmjukaste uppfattningen om sig själva. Ju närmare de betraktar Kristi fläckfria karaktär, desto starkare blir deras önskan att likna honom, och desto mindre av renhet och helighet ser de hos sig själva. Men under det att vi inser vår egen syndfullhet, måste vi förlita oss på Kristus såsom vår rättfärdighet, vår helgelse och vår återlösning. Vi kan inte själva bemöta Satans anklagelser, Kristus allena är vårt försvar. Han kan inte tysta åklagaren med våra förtjänster, endast med sina egna. VFF2 182.3

Ändå skulle vi inte vara nöjda med ett syndfullt liv. Varje svaghet i karaktären, allt i vilket vi inte lever upp till vad Gud väntar av oss, är en öppen dörr genom vilken Satan kan gå in för att fresta och fördärva oss. Denna tanke borde väcka varje kristen till större nit och allvar när det gäller att övervinna det onda. Ja, än mer, varje misslyckande vi gör och varje ofullkomlighet ger Frestaren och hans medhjälpare till fälle att angripa Kristus. Vi måste bruka all vår energi i kampen att övervinna och se upp till Jesus för att få kraft att göra vad vi inte kan göra av oss själva. VFF2 183.1

Ingen synd kan tolereras hos dem som skall vandra med Jesus i vita kläder. Deras smutsiga klädnad skall bytas ut mot Kristi rättfärdighets skrud. Genom ånger och tro är vi i stånd att lyda Guds bud och skall vara utan skam för honom. De som skall vinna Guds erkännande bedrövas i sina själar, bekänner sina synder och ber enträget om förlåtelse genom sin Försvarare, Jesus Kristus. Deras uppmärksamhet är fäst på honom. Deras hopp, deras tro har sitt centrum i honom och när befallningen “tagen av dem de orena kläderna och kläd dem i högtidskläder och sätt en ren bindel på deras huvuden” hörs, är de redo att ge honom all ära för sin frälsning. VFF2 183.2