Vägledning För Församlingen II.

“Herren näpse dig”

Då tystar ängeln sam är Kristus själv, syndares Frälsare, sitt folks åklagare, med orden: “Herren skall näpsa dig, du Åklagare; ja, Herren skall näpsa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är dl icke denne en brand, ryckt ur elden?” (Sak. 3: 2.) Israel hade länge varit i lidandets smältugn. På grund avsina synder hade de nästan förtärts av de lågor som Satan och hans tjänare tänt för att förinta dem, men Gud hade nu räckt ut sin hand för att rädda dem. Den medlidsamme Frälsaren ville inte lämna dem i deras botfärdighet och förödmjukelse h hedningarnas grymma makt. “Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka.” (Jes. 42: 3.) VFF2 179.5

När Josuas förbön har blivit hörd, ges befallningen: “Tagen av honom de orena kläderna”, och till Josua själv säger ängeln: “Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder. . . . Och de satte en ren bindel på hans bindel på klädde på honom andra kläder. . .” (Sak. 3: 4,5.) Hans o hans folks synder var förlåtna. Israel var klätt i högtidskläde - Kristi rättfärdighet var dem tillräknad. Bindeln som bands om Josuas huvud var lik den prästerna bar och hade inskriptionen: “Helgad h Herren”, vilket betyder att oaktat hans tidigare överträdelser, var han nu berättigad att tjänstgöra inför Gud i hans helgedom. VFF2 180.1

Efter det att Josua högtidligen beklätts med prästerskapets värdighet förklarar ängeln: “Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller vad jag har bjudit dig Mila, så skall du ock få styra mitt hus och vakta mina gårdar; och jag skall låta dig hava din gång bland dessa som här göra tjänst.” (Sak. 3: 7.) Han skulle bli ärad såsom domare. och regent över templet och alla dess tjänster. Han skulle vandra bland besökande änglar, redan i detta livet, och han skulle till sist förena sig med den förhärligade skaran runt Guds tron. VFF2 180.2

“Hör härpå, Josua, du överstepräst, med dina medbröder, som sitta här inför dig (ty dessa män skola vara ett tecken): Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma.” (Sak. 3: 8.) Här uppenbaras Israels hopp. Det var genom tron på den kommande Frälsaren som Josua och hans folk tog emot förlåtelse. Genom tron på Kristus återvann de Guds ynnest. På grund av hans förtjänst skulle de, om de vandrade på hans vägar och följde hans bud, bli “ett tecken”, ärade såsom det bland alla nationer av himmelen utvalda folket. Kristus var deras hopp, deras försvar, deras rättfärdiggörelse och deras återlösning, liksom han idag är sin församlings hopp. VFF2 180.3