Vägledning För Församlingen II.

I gudsfruktans kraft

Några av våra ledare är böjda att visa samma anda som aposteln Johannes när han utbrast: “Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.” (Mark. 9: 38.) Organisation och disciplin är nödvindiga, men det råder nu en stor fara att vi avviker från evangeliums enkelhet. Vad vi behöver är mindre beroende av former och ceremonier och långt mera av den sanna gudaktighetens kraft. Låt vem som vill arbeta, om hans liv och karaktär är föredömliga, allt enligt hans förmåga. 1i. ven om andra inte exakt följer era metoder, borde inte ett ord yttras som dömer dem eller gör dem missmodiga. När fariséerna önskade att Jesus skulle tysta barnen när de sjöng hans lov, sade Frälsaren: “Om dessa tiga, skola stenarna ropa.” (Luk. 19: 40.) Profetian måste uppfyllas. VFF2 169.4

Så är det i dessa dagar, verket måste utföras. Det finns många avdelningar inom arbetet, låt var och en utföra den del han kan. Den som fått bara ett pund, må inte gräva ner det. Gud har gett varje människa en uppgift i förhållande till henne; förmåga. De som fått större ansvar och större förmågor skall inte hindra dem som är mindre begåvade och mindre erfarna. Den som bara har ett pund kanske når en samhällsklass som de med två eller fem pund inte kan nå. Stora och små är alla lika i det avseendet att de är utvalda “käri)” att ge Livets vatten till törstande. Den som förkunnar Ordet skall inte lägga sina händer på den ringaste av arbetarna och säga: “Du måste arbeta på detta sätt eller också sluta helt.” Bort med händerna, bröder! Låt var och en arbeta inom sitt eget område, med sin egen rustning på, i det han gör vad han kan i all ödmjukhet. Styrk hans händer i arbetet. Nu är ingen tid för fariseisk kontroll. Låt Gud verka genom vem han vill. Budskapet måste förkunnas. VFF2 170.1