Vägledning För Församlingen II.

Löftet att tjäna mästaren

Var och en som förenar sil med församlingen avlägger där igenom ett heligt löfte att arbeta för församlingens intresse och att sätta detta intresse före varje världslig hänsyn. Det är hans uppgift att bevara en levande förbindelse med Gud, att med liv och själ engagera sig i den stora återlösningsplanen och att i sitt liv och i sin karaktär visa Guds lags överlägsenhet i kontrast till denna världs vanor och regler. Varje människa som bekänner sig till Kristus har avlagt ett heligt löfte att göra allt som är möjligt för honom såsom en Herrens tjänare att vara aktiv, nitisk och villig i sin Mästares tjänst. Kristus väntar atr varje människa gör sin plikt. Måtte detta bli lösenordet för alla hans efterföljare! VFF2 168.1

Vi skall inte vänta på att ivrigt uppmanas att sprida ljuset eller envist påtvingas råd och instruktioner. Var och en som upplysts av strålarna från Rättfärdighetens sol skall återspegla dess glans till alla omkring sig. Vår kristendom skall ha ett positivt och avgörande inflytande. Våra böner och önskningar skulle vara så genomlysta av den helige Ande att de skulle smälta och besegra varje människa. Jesus sade: “På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, .som är i himmelen.” (Matt. 5: 16.) Det skulle vara bättre för en icke-troende att aldrig ha träffat en bekännande kristen som är likgiltig för gudsfruktans kraft än att komma under en sådans inflytande. Om Kristus vore vårt föredöme, hans liv vår lag, vilket nit skulle vi inte då visa, vilka ansträngningar skulle inte göras, vilken givmildhet skulle inte praktiseras och vilken självförsakelse skulle inte utövas! Hur outtröttligt skulle vi då inte arbeta, vilka ivriga böner om visdom och kraft skulle då inte stiga upp till Gud! Om alla som bekänner sig vara Guds barn skulle känna att deras viktigaste uppgift i livet är att utföra den uppgift som Gud gett dem - att osjälviskt arbeta i Guds verk vilken förändring skulle vi då inte se i människornas hjärtan och hem, i församlingar, ja, i själva världen! VFF2 168.2

Vaksamhet och trohet har fordrats av Jesu lärjungar under alla tider, men vi som står på gränsen till evigheten, med alla de dyrbara sanningarna i vår ägo och ett så stort ljus, måste fördubbla vårt nit. Var och en måste göra sitt yttersta. Min syster och broder, din egen frälsning äventyras om du nu undanhåller Gud din förmåga. Gud skall hålla räkenskap med dig om du sviker det uppdrag han gett dig. Känner Du sanningen? Bär den då vidare till andra! VFF2 169.1

Vad kan jag säga för att väcka våra församlingar? Vad kan jag säga till dem som har en framskjuten ställning när det gäller förkunnelsen av det sista budskapet? “Herren kommer” skulle vara det vittnesbörd som frambärs, inte endast med läpparna utan i liv och karaktär. Men många som Gud skänkt ljus och kunskap, inflytande och medel älskar inte sanningen eller lever upp till den. De har druckit så djupt ur själviskhetens bägare att de blivit druckna av detta livets bekymmer. VFF2 169.2

Syskon, om ni fortsätter att vara så lättjefulla, så världsliga, så själviska som ni hittills har varit, kommer Gud att gå förbi er och i stället utvälja andra, som har mindre omsorg om sig själva, mindre krav på världslig ära och som inte tvekar att likt deras Mästare gå utanför lägret och bära smälek. Uppgiften att förkunna evangeIii budskap kommer att anförtros åt dem som tar emot den, som uppskattar den och omsätter dess principer i sitt vardagsliv. Gud kommer att kalla människor som inte har så stor världslig visdom, men som är förenade med honom och som söker kraft och råd från ovan. VFF2 169.3