Vägledning För Församlingen II.

Skall jag ta vara på min bror?

Anta att du fick en summa pengar föt att användas till ett visst ändamål. Skulle du då kasta bort dem och förklara att du inte längre är ansvarig för hur de används? Eller skulle du känna att du besparat dig själv en hel del möda och besvär? Det är just detta du har gjort med Guds gåvor. Att ursäkta dig själv för att du inte arbetat för andra genom att åberopa din oförmåga, medan du helt gick upp i världsliga sysselsättningar, är hån mot Gud. Massorna går mot sin undergång. Det folk som tagit emot sanningen och ljuset är en fåtai)jg skara som skall stå emot ondskans hela härsmakt och dock ägnar denna lilla grupp sin energi till allt annat utom till att lära sig hur de skall rädda människor från döden. Är det underligt då att församlingen är svag och ineffektiv och att Gud kan göra endast litet för sitt folk? De intar en sådan position att det är omöjligt för Gud att arbeta med och för dem. Vågar ni fortsätta att på detta sätt visa ringaktning för hans krav? Vill ni fortfarande driva gyckel med himmelens heligaste förtroendeuppdrag? Vill ni säga med Kain: “Skall jag taga vara på min broder?” (1 Mos. 4: 9.) VFF2 166.2

Korn ihåg att ert ansvar inte mäts efter era nuvarande tillgångar och förmågor utan efter de krafter ni ursprungligen fått och möjligheterna att utveckla dem. Den fråga som var och en skulle ställa till sig själv, är inte om han är opassande och oerfaren att ta del i Guds verk, utan hur och varför han är i den ställningen och hur han kan få hjälp. Gud kommer inte att på ett övernaturligt sätt ge oss de kvalifikationer som vi saknar, men under det att vi brukar den begåvning vi fått, samarbetar han med oss för att utveckla våra förmågor. Vår slumrande energi väcks och krafter som länge varit förlamade får nytt liv. VFF2 167.1

Så länge vi är i denna värld kan vi inte undgå att syssla med jordiska ting. Det är nödvändigt att vi tar itu med vardagliga och världsliga uppgifter, men dessa får aldrig uppta hela vårt intresse. Aposteln Paulus har gett oss en säker regel: “Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.” (Rom. 12: 11.) De små dagliga plikterna skall alla utföras i trohet, “såsom tjänaden i Herren”, säger aposteln. Var vi än arbetar, det må vara i hushållet, på åkern eller på det intellektuella området, kan vi utföra arbetet till Guds ära, så länge Kristus i allt är den förste, den siste och den främste för oss. Men vid sidan om dessa världsliga sysselsättningar har varje Jesu lärjunge fått en särskild uppgift att utbreda hans rike, ett uppdrag som fordrar personlig ansträngning för människors frälsning. Detta är inte någonting som skall utföras endast en gång i veckan under gudstjänsten, utan vid alla tillfällen och på alla platser. VFF2 167.2