Vägledning För Församlingen II.

Svaga genom eget val

Bröder och systrar, många av er ursäktar er själva, när det gäller arbetet, genom att åberopa er oförmåga att verka för andra. Har då Gud skapat er så odugliga? Har inte er oförmåga orsakats av er egen sysslolöshet och bevarats genom ert eget fria val? Har ni insett er skyldighet att såsom hans lejda tjänare klokt och skickligt bruka de gåvor han betrott er med och så vinna rikedomar åt honom? Har ni inte försummat de tillfällen ni fått att utveckla era förmågor för detta ändamål? Det är alltför sant att bara ett fåtal verkligen känt sitt ansvar inför Gud. Kärlek, omdöme, minne, förutséende, taktkänsla, energi och varje annan förmåga har ni använt för själviska ändamål. Ni har visat större visdom i det ondas tjänst än i Guds verk. Genom er intensiva aktivitet, när det gäller världsliga värv och genom er försummelse av Guds verk, har ni förslöats, odugliggjorts, ja, även ödelagt era krafter. VFF2 165.1

Fortfarande tröstar ni ert samvete med att säga, att ni inte kan ändra vad ,som gjorts i det förgångna och så återvinna den styrka och skicklighet, som ni kunde ha ägt om ni använt era förmågor såsom Gud väntade. Men kom ihåg, att han håller er ansvariga för det verk ni utfört försumligt eller lämnat ogjort på grund av er trolöshet. Ju mer ni övar era krafter i Herrens tjänst desto lämpligare och skickligare kommer ni att bli. Ju närmare förenade ni blir med honom som är ljusets och kraftens Källa, desto större ljus skall ni få och desto större kraft att brukas i hans tjänst. Och för allt som ni kunde ha haft, men som ni förlorat på grund av er hängivenhet för världen, är ni ansvariga. När du blev en Jesu lärjunge lovade du därmed att tjäna honom och honom allena. Och han lovade att vara med dig och välsigna dig, att upplysa dig med sitt ljus, att ge dig sin frid och göra dig lycklig i hans verk. Har du gått miste om erfarenheten av dessa välsignelser? Var säker på att det är följden av ditt eget sätt att leva. VFF2 165.2

För att slippa tjänstgöra under kriget fanns det män som ådrog sig sjukdomar eller som stympade sig själva, för att de skulle förklaras olämpliga för krigstjänst. Det är en illustration till det sätt på vilket många handlat i förhållande till Guds verk. De har gjort sig själva till krymplingar, både fysiskt och psykiskt, så att de inte är i stånd att utföra det verk, som så väl behövs. VFF2 166.1