Vägledning För Församlingen II.

Skall vi genomgå Israels erfarenhet?

Mycket få av dem som tagit emot ljuset, utför det arbete som lagts i deras bänder. Det finns några få som visar osviklig trohet och som inte räknar med bekvämlighet, förmåner eller själva livet utan kämpar sig igenom varhelst de kan finna en öppen väg att sprida sanningens ljus och försvara Guds heliga lag. Men de synder som härskar i världen har trängt_n i församlingen och in “deras hjärtan, som bekänner sig vara Guds utvalda folk. Många som har tagit emot ljuset utövar ett inflytande som minskar fruktan hos världens barn och de namnkristna. ) VFF2 163.2

Det finns sådana som älskar världen även bland dem som bekänner sig vänta Herren. De strävar efter att vinna rikedom och ära. Kristus beskriver denna klass, när han förklarar att Guds dag skall komma som en snara över alla dem som bor på jorden. Världen är deras hem. De tar det som sin uppgift att samla jordiska skatter. De bygger dyra villor och skaffar fina möbler. De intresserar sig för kläder och för bordets delikatesser. De ting som tillhör denna värld är deras avgudar. Och dessa skiljer dem från Kristus. De allvarliga och fruktansvärda händelser som alltmer närmar sig, ser man som i ett töcken och uppfattar dem knappast. Samma olydnad och misstag som man såg i den judiska församlingen, utmärker i än högre grad det folk som fått det stora ljuset från himmelen genom det sista varningsbudskapet. Skall vi, liksom de, förslösa våra tillfällen och förmåner, till dess Gud tillåter förtryck och förföljelse att drabba oss? Skall det arbete som kunde ha utförts under fred och jämförelsevis goda förhållanden lämnas ogjort, tills det måste utföras under mörka dagar och under trycket av nöd och förföljelse? VFF2 164.1

Församlingen har ådragit sig en stor skuld, för vilken den står ansvarig. Varför strävar inte de som har ljuset allvarligt efter att bringa ljuset till andra? De inser att änden är nära. De ser hur massorna dagligen överträder Guds lag, och de vet att dessa människor inte kan bli frälsta i sina synder. Trots detta har de större intresse för sina yrken, sina gårdar, sina hus, sina affärer, sina kläder, sin mat än för de människor som de en gång skall möta på domens dag. De som anser sig lyda sanningen sover. De skulle inte kunna vara så väl till mods, om de vore vakna. Kärleken till sanningen håller på att dö i deras hjärtan. Deras exempel är inte sådant, att det övertygar världen om att de har en större sanning än något annat folk på jorden. Just vid den tid då de borde vara starka i Gud och ha en daglig, levande erfarenhet, är de svaga, tveksamma och litar till predikanterna för hjälp, när de i stället skulle förkunna budskapet för andra med själ och sinne, med röst och penna, med tid och pengar. VFF2 164.2