Vägledning För Församlingen II.
Församlingen är världens ljus
Herren utvalde sitt folk Israel och skilde det från världen, för att kunna betro det med ett heligt uppdrag. De skulle förvara och värna om hans lag och han avsåg att genom detta folk bevara kunskapen om honom själv bland människorna. Genom Israel skulle ljuset från himmelen lysa på jordens mörka platser, och en röst skulle vädja till alla folk att vända sig bort från avguderi till den levande och sanne Guden. Hade hebréerna varit trogna sitt uppdrag, hade de blivit en makt i världen. Gud skulle ha varit deras försvar och han skulle ha upphöjt dem över alla andra nationer. Hans ljus och sanning skulle ha uppenbarats genom dem, och de skulle under hans visa och heliga ledning ha framstått som exempel på hur överlägsen Herrens styrelse är varje form av avguderi. VFF2 162.1
Men de höll inte sitt förbund med Gud. De följde andra nationers sed när det gällde avgudadyrkan, och i stället för att upphöja Skaparens namn på jorden gjorde de hans namn till en smälek bland hedningarna. Guds avsikt måste dock genomföras, hans vilja måste göras känd över jorden. Gud lade förtryckarens hand på sitt folk och förskingrade det såsom fångar bland nationerna. I sin hemsökelse ångrade många sina överträdelser och sökte Herren. Den gudomliga lagens principer kom i konflikt med nationernas seder och bruk. Avgudadyrkarna sökte krossa den sanna tron. Men i sin försyn sammanförde Herren sina tjänare Daniel, Nehemja och Esra med konungar och härskare, så att dessa avgudadyrkare skulle få tillfälle att ta emot ljuset. Det uppdrag som Gud gett sitt folk att utföra under gynnsamma förhållanden inom dess egna gränser, men som de i trolöshet försummat, fick de nu fullfölja i fångenskap under stor möda och många svårigheter. VFF2 162.2
Gud har kallat sin församling i vår tid, såsom han kallade det forna Israel, att vara ett ljus i världen. Genom sanningens mäktiga svärd, de tre änglarnas budskap, har han skilt den från andra samfund och från världen för att föra den nära sig i sin helighet. Han har gett församlingen uppdraget att bevara hans lag och betrott den med de stora profetiska sanningarna för vår tid. Liksom heliga hemligheter anförtroddes det gamla Israel, så har vi fått ett heligt förtroende att meddela världen dessa sanningar. De tre änglarna i Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel representerar det folk som tar emot Guds budskap och går ut som hans sändebud för att förkunna det över hela jorden. Kristus förklarar för sina efterföljare: “I ären världens ljus.” (Matt. 5: 14.) Till varje människa som tar emot Jesus, talar korset på Golgata: Se värdet Även människa! “Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” (Mark. 16: 15.) Ingenting får hindra detta arbete. Det är den viktigaste uppgiften i denna tid och den når in i evigheten. Den kärlek till människor som Jesus visade i det offer han gav för deras återlösning, skall inspirera hans efterföljare. VFF2 163.1