Vägledning För Församlingen II.

Kritisera dig själv, men inte andra

Om alla bekännande kristna ville använda sin kraft för att undersöka vilka fel hos dem själva som behövde rättas i stället för att tala om andras fel, skulle församlingen idag vara andligen friskare. En del är ärliga när det inte kostar något, men när taktik betala” sig bättre glömmer de ärligheten. Ärlighet och taktik trivs inte i samma sinne. Med tiden kommer antingen taktiken att överges och sanningen och ärligheten att råda, eller taktiken att omhuldas och ärligheten att glömmas. De är aldrig överens, de har ingenting gemensamt. Den ene är en Baals profet, den andre en Guds sanna profet. När Herren samlar sina juveler skall han med glädje betrakta de sanna, uppriktiga och ärliga. Änglarna gör i ordning stjärnprydda kronor åt sådana och dessa skall i härlighet återspegla ljuset som strålar från Guds tron. VFF2 24.2

Våra predikande bröder låter sig alltför ofta luras av förhållandena vid tvister i församlingar, och alltför ofta hänvisar de i sina samtal till dessa. De skulle inte uppmuntra sina medlemmar att klaga på varandra, men skulle se till att medlemmarna aktade noga på sina egna gärningar. Ingen skulle tillåta känslor av fördomar och agg att uppstå på grund av andras orätta handlingar. Alla skulle tåligt vänta tills båda parterna hörts och sedan skulle de tro endast. det som störs av verkliga fakta. Det är alltid säkrast att inte lyssna till onda rapporter, förrän man noga har följt Bibelns föreskrifter. Detta gäller sådana som listigt arbetat ‘på att locka ur de omisstänksamma sådana saker som inte angår dem och som inte tjänar dem någon nytta att känna till. VFF2 24.3

Mina syskon, håll för er själs skull era ögon riktade endast på Guds ära! Glöm er själva så mycket som möjligt! Vi närmar oss tidens slut. Undersök era motiv i evighetens ljus! Ni behöver väckas, ni lämnar de gamla råmärkena. Er så kallade vetenskap underminerar grundvalarna för de kristna principerna. Det har visats mig att den väg ni slagit in på kommer att leda er bort från gemenskapen med Gud. Jag måste säga att ni är i hotande fara. För Kristi skull, undersök och finn ut varför ni är så andligt ointresserade! VFF2 25.1

Herren prövar sitt folk. Ni må vara hur stränga och kritiska som helst när det gäller era egna karaktärsfel, men var vänliga, medlidsamma och hänsynsfulla mot andra. Fråga er själva varje dag: Är jag alltigenom ärlig eller är jag falsk? Bed Herren enträget att frälsa er från allt ,självbedrägeri på den punkten. Det gäller de eviga värdena. Medan så många jagar efter ära och rikedom, må ni, mina älskade, allvarligt söka förvissning om Guds kärlek och ropa: Vem vill visa mig hur jag skall göra min kallelse och utkorelse fast? VFF2 25.2

Satan studerar omsorgsfullt de synder människor begår enligt deras naturliga läggning, och sedan börjar han att locka och snärja dem. Vi är frestade som aldrig förr, men vi kan vinna seger om vi modigt kämpar Herrens strid. Alla är i fara. Men om ni vandrar ödmjukt och i bön kommer ni att vara dyrbarare än fint guld när ni genomgått provet, ja, ni är t.o.m. dyrbarare än guldet från Ofir. Men om ni lever sorglöst och utan bön, kommer ni att bli såsom en ljudande malm och en klingande cymbal. VFF2 25.3

Några har nästan gått förlorade i tvivlets labyrinter. Till sådana vill jag säga: Lyft era sinnen från denna väg. Fäst era tankar på Gud. Ju fastare tro och helgelse binder er vid den Evige, ju tydligare och klarare skall ni inse rättvisan i hans handlingssätt. Gör livet, det eviga livet, till föremål for all et strävan. VFF2 25.4

Jag känner farorna som horar er. Om ni förlorar förtroendet för Vittnesbörden kommer ni att driva bort från Bibelns sanning. Jag har varit rädd för att många skulle börja fråga och tvivla, och i min nöd för er ville jag varna er. Hur många vill akta på varningen? Om Vittnesbörden skulle påpeka era felsteg, skulle ni då känna er fullt fria att förkasta någon del av det hela? Det ni minst av allt är böjda att ta emot, är just det ni bäst behöver. Gud och Satan samarbetar aldrig. Vittnesbörden som helhet bär antingen Guds eller Satans sigill. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. “Av deras frukt skolen I känna dem.” Gud har talat. Vem har darrat inför hans budskap? (Band 5, sid. 94-98, 1882.) VFF2 26.1

När jag reste till Colorado hade jag sådan börda för er, att jag i min svaghet skrev många sidor för att uppläsas vid ert lägermöte. Svag och darrande steg jag upp klockan tre på morgonen för att skriva till er. Gud talade genom sitt lerkärl. Ni kanske säger att kontakten var bara ett brev. Ja, det var ett brev, men jag var tvingad av Guds Ande att framhålla det som jag hade blivit visad. I mina .brev och vittnesbörd framlägger jag vad Herren har sagt. Jag skriver inte en enda amkel i någon av våra tidningar för att blott och bart uttrycka egna idéer. De innehåller vad Gud visat mig i syner - de dyrbara strålarna av det ljus som tränger ned från hans tron. (Band 5, sid. 67, 1882.) VFF2 26.2