Vägledning För Församlingen II.

Den sanna missionsandan

Den sanna missionsandan är Kristi Ande. Världens Återlösare var den stora mönstermissionären. Många av hans efterföljare har arbetat ivrigt och osjälviskt för människors frälsning, men ingen människas arbete kan jämföras med vårt stora föredömes självförsakande, uppoffrande och välsignelsebringande arbete. VFF2 132.1

Den kärlek Kristus har bevisat oss är utan jämförelse. Hur hängivet han arbetade! Hur ofta var han inte ensam i innerlig bön på bergets sluttning eller i örtagårdens avskildhet, i bön till Gud under starkt rop och tårar. Hur uthålligt han bad för oss syndare! T.o.m. på korset glömde han sitt eget lidande av kärlek till dem som han kommit för att frälsa. Hur kall vår kärlek, hur svalt vårt intresse är i jämförelse med Kristi kärlek och intresse! Jesus utgav sig själv för att frälsa vårt släkte, och hur kvicka är vi ändå inte att ursakta oss själva för att vi inte ger allt vi har åt Jesus. Vår Frälsare åtog sig hårt arbete och utsattes för vanära och lidande. Han blev avvisad, hånad, förlöjligad medan han utförde det stora verk som han kommit till jorden för att utföra. VFF2 132.2

Frågar ni, mina bröder och systrar, vilket föredöme ni skall följa? Jag hanvisar er inte till stora och berömda människor utan till världens Frälsare. Om vi vill aga en sann missions anda, måste vi genomsyras av Kristi karlek, vi måste se upp till honom som är Skaparen och Fullandaren av vår tro. Studera hans karaktär, uppodla hans anda av saktmod och ödmjukhet och vandra i hans fotspår! VFF2 132.3

Många tror att missionsanda och förutsättningar för missionsarbete är särskilda gåvor eller anlag, som predikanterna och några få medlemmar i församlingen fått, och att alla de övriga endast är åskådare. Större misstag finns inte. Varje sann kristen skall ha missionsanda. Att vara en kristen, betyder att vara Kristus-lik. Ingen lever för sig själv, och “den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till”. (Rom. 8: 9.) Var och en som har kant den tillkommande världens krafter, vare sig han är ung eller gammal, lärd eller olärd, skall inspireras av samma anda som drev Kristus i hans verk. Den allra första impulsen hos det pånyttfödda hjärtat är att föra andra till Frälsaren. De som saknar denna önskan visar därmed, att de förlorat sin första kärlek. De skulle noga rannsaka sina hjärtan i ljuset av Guds ord och allvarligt söka ett nytt dop i helig Ande. De skulle be om en djupare er. farenhet av den underbara kärlek som Jesus visade genom att lämna sitt härlighetsrike och komma till en fallen värld för att frälsa de förlorade. VFF2 133.1