Vägledning För Församlingen II.

Levande brev

Det finns en uppgift för var och en i Herrens vingård. Vi skall inte söka den ställning som ger oss den mesta glädjen eller den största vinsten. Sann kristendom är fri från själviskhet. Missionsanda är en anda av personlig uppoffring. Vi skall arbeta för vår Mästare var som helst: och överallt, till det yttersta av vår förmåga. VFF2 133.2

Så snart en person är verkligt omvänd till sanningen, tänds i hans hjärta en allvarlig längtan att berätta för vann er och grannar om det dyrbara ljus som lyser ur Bibeln. I sitt osjälviska arbete att rädda andra blir han ett levande brev, känt och läst av alla människor. Hans liv visar att han är omvänd till Kristus och är hans medarbetare. VFF2 133.3

Sjundedagsadventisterna är såsom ett folk givmilda och varmhjärtade. I förkunnandet av adventbudskapet kan vi lita på deras starka och beredvilliga sympati. När ett lämpligt ändamål för deras offervillighet läggs fram och man vädjar till deras omdöme och samvete, ger de ett hjärtligt gensvar. Deras gåvor till verkets underhåll bevisar att de tror på sanningens sak. Det finns visserligen undantag bland oss. Inte alla som bekänner sig till adventbudskapet tror på det allvarligt och helhjärtat. Men så var det också på Jesu tid. Även bland apostlarna fanns det en Judas, men det var inte något bevis för att de alla var av samma karaktär. VFF2 134.1

Vi har ingen orsak att vara missmodiga när vi vet att det finns så många som är hängivna adventbudskapet och är redo att offra för dess framgång. Men det finns fortfarande en stor brist, ett stort behov bland oss. Vi har för litet av sann missionsanda. Alla missionsarbetare skulle äga det djupa intresse för sina medmänniskor som knyter hjärta till hjärta i sympati och Jesu kärlek. De skulle allvarligt be om gudomlig hjälp och arbeta på ett vist sätt för att vinna människor för Kristus. Ett kallt, andefattigt intresse uträttar ingenting. Kristi Ande behöver utgjutas över profetsönerna. Då skall de visa sådan kärlek till människorna som Jesus uppenbarade i sitt liv. VFF2 134.2

Orsaken till att det inte finns mer andlig värme och mer innerlig kärlek i församlingen är att missionsandan håller på att dö ut. Sällan talar man nu om Kristi tillkommelse som tidigare var ämnet för tanke och samtal. Nu råder en obeskrivlig växande motvilja mot andliga samtal, och i dess Ställe förekommer tomt, lättsinnigt prat även bland dem som bekänner sig vara Kristi efterföljare. VFF2 134.3