Vägledning För Församlingen II.

61/314

Såsom på Noas dagar

Den anda av stark världslighet som nu existerar, böjelsen att inte erkänna något högre krav än den egna tillfredsställelsen, utgör ett av tecknen på de sista dagarna. Kristus sade: “Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.” (Luk. 17: 26, 27.) Denna generation gifter och bortgifter sig med samma hänsynslösa förakt för Guds bud som visades på Noas tid. VFF2 128.1

I den kristna världen råder en överraskande och alarmerande likgiltighet för Guds ords undervisning vad beträffar äktenskap mellan troende och icke-troende. Många som bekänner sig älska och frukta Gud, väljer att följa sin egen böjelse i stället för att följa de råd som den oändliga Visdomen ger dem. I en sak som är av livsviktig betydelse för båda parternas lycka och välfärd, både i denna och i den tillkommande världen, åsidosätts förnuft, omdöme och gudsfruktan, och blind impuls och envishet tillåts att ta kontroll. Personer som annars är känsliga och samvetsgranna, tillsluter sina öron för råd, de är döva för de vädjanden och enträgna böner som vänner, släktingar och Guds tjänare riktar till dem. En varning betraktas som en obehörig inblandning, och en vän som är trofast nog att göra en invändning, behandlas som en fiende. VFF2 128.2

Så vill Satan ha det. Han tar själen till fånga och den blir som förtrollad och förblindad. Förnuftets tömmar som tyglat lustan, faller, och lidelsen kommer att föra spiran, ända tills och då för sent, offret vaknar till ett liv av elände och träldom. Detta är inte inbillning, det är återgivande av fakta. Gud sanktionerar inte ett förbund som han uttryckligen har förbjudit. Under åratal har jag fått brev från olika personer som lever i olyckliga äktenskap, och de upprörande förhållanden som där avslöjats för mig, är nog för att få mitt hjärta att gråta. Det är inte lätt att avgöra vilket råd man skall ge dessa olyckliga, och hur deras tunga börda kan lättas, men deras erfarenhet skulle bli en varning för andra. VFF2 128.3

I denna tidsålder, när de sista scenerna av denna jords historia utspelas och vi går en tid av nöd till mötes som aldrig förr har varit, ju färre äktenskap som ingås, desto bättre för både män och kvinnor. När Satan nu framför allt verkar med orättfärdighetens alla bedrägliga konster genom dem som skall förgås, bör kristna ta sig till vara för att ingå förbindelser med icke-troende. Gud har talat. Alla som fruktar honom vill böja sig för hans befallningar. Våra känslor, impulser och vår tillgivenhet skulle vara riktade mot himmelen, inte mot jorden. Vi skulle inte hysa och tillfredsställa låga och sinnliga tankar. Nu är den tid då varje människa skulle stå inför Gud som rannsakar hjärtan. VFF2 129.1

Min kära syster, såsom en Jesu lärjunge skulle du fråga dig själv vilket inflytande du kommer att utöva genom det steg, som du planerar att ta. Kristi efterföljare är sin Mästares med arbetare. De måste vara “otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ‘ett vrångt och avogt släkte’, inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen”, säger Paulus. (Fil. 2: 15.) Vi måste ta emot de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol, och genom våra goda gärningar föra dem vidare till andra i ett klart och jämnt ljus som aldrig fördunklas. Vi kan inte vara säkra på att vi inte skadar dessa omkring oss, med mindre vi utövar ett positivt inflytande som leder dem till himmelen. VFF2 129.2

“I ären mina vittnen” sade Jesus och i allt vad vi gör skulle vi fråga: Hur inverkar detta på min Frälsares rikssak? Om du verkligen är Jesu lärjunge väljer du att vandra i hans fotspår, hur smärtsamt än detta kan vara för dina naturliga känslor. Paulus sade: “Vad mig angår, så vare det mig fjärran att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst och jag för världen.” (Gal. 6: 14.) Du syster - -, behöver sitta vid Jesu fötter och lära av honom liksom Maria i forna dagar. Gud önskar se en fullständig överlåtelse av din vilja, dina planer och avsikter. Jesus är din ledare. Till honom skulle du se upp, och till honom skulle du sätta din förtröstan och inte tillåta något att hindra dig från att leva det liv i helgelse, som du är skyldig Gud. Din umgängelse skulle vara i himmelen, varifrån du väntar din Frälsare. Din fromhet skulle vara av det slag, att den märktes av alla inom den krets där du utövar ditt inflytande. Du skulle i dina handlingar sky allt vad ont är. Gör du det? Du är under den mest heliga förpliktelse att inte förringa eller kompromissa med din heliga tro genom att förena dig med Herrens fiender. Om du är frestad att ringakta Herrens ords befallningar på grund av att andra har gjort så, kom ihåg att ditt exempel utövar sitt inflytande. Andra kommer att handla likadant som du, och så utbreder sig det onda. Därför att du bekänner dig vara ett Guds barn, skulle ett avsteg å din sida från hans befallningar skada dem som ser upp till dig för ledning. VFF2 130.1

För dem som förblir i Kristus är människors frälsning det ständiga målet för deras strävan. Men vad har du gjort för att upphöja honom som kallade dig ut ifrån mörkret? “Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.” (Ef. 5:14.) Skaka av dig denna olyckliga och dåraktiga förälskelse som förlamar ditt sinne och din själs energi. De starkaste sporrar till trohet, de högsta motiv och den härligaste belöning ligger framför oss. De kristna skulle vara Kristi representanter, Guds söner och döttrar. De är hans juveler, hans dyrbara ädelstenar. Om dem som är ståndaktiga säger han: “... dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga därtill.” (Upp. 3: 4.) De som får gå in genom den eviga sällhetens portar skall inte räkna något offer de gjort för stort.. VFF2 130.2

Må Gud hjälpa dig att bestå provet och bevara din redbarhet! Kläng dig i tro fast vid Jesus! Gör inte din Frälsare besviken! (Band 5, sid. 361-368, 1885.) VFF2 131.1