Vägledning För Församlingen II.

Guds bud

Herren befallde det gamla Israel att inte beblanda sig med de avgudadyrkande nationerna runt omkring dem: “Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva h deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner.” Den gudomliga Visdomen som förutsåg följderna av sådana förbud förklarar: “Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar, och Herrens vrede skal1 då upptändas mot eder, och han skall med hast förgöra dig. ... Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud; dig har Herren, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden. . . . Så skall du nu veta att Herren, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud, men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan förskoning vedergäller han dem.” (5 Mos. 7: 3, 4, 6, 9, 10.) VFF2 125.4

I Nya testamentet ges liknande förbud när det gäller äktenskap mellan kristna och icke-kristna. Aposteln Paulus förklarar i sitt första brev till korintierna: “En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.” (1 Kor. 7: 39.) I sitt andra brev skriver han: “Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter sig ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ‘Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ Alltså: ‘Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, ‘säger, Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.’” (2 Kor. 6: 14-18.) VFF2 126.1

Min syster, vågar du ringakta dessa tydliga och positiva föreskrifter? Hur kan du såsom ett Guds barn, en medborgare i Kristi rike, friköpt genom hans dyra blod, förena dig med någon som inte erkänner hans ‘krav och som inte är ledd av Guds Ande? De bud jag har citerat är inte människoord utan Guds ord. Även om den du valt till livskamrat i alla andra avseenden vore värd att respekteras (vilket han inte är), så har han inte tagit emot sanningen för vår tid. Han är en icketroende, och himmelen själv förbjuder dig att förena dig med honom. Du kan inte, utan att skada din själ, ringakta denna gudomliga befallning. VFF2 127.1

Jag vill varna dig för den fara du befinner dig i, innan det är för sent. Du lyssnar till blida, vänliga ord och leds att tro att allt skall gå bra. Men du känner inte motiven som dikterar det fagra talet. Du kan inte ‘se ondskans djup som döljs i hjärtat. Du kan inte se bakom förlåten och upptäcka de snaror Satan lägger för din själ. Han vill få dig att slå in på en väg, där han lättare kan träffa dig med frestelsens pilar. Ge honom inte minsta chans. Under det att Gud rör vid sina tjänares hjärtan, verkar, Satan genom olydnadens barn. Det finns ingen endräkt mellan Kristus och Beliar. De två kan inte komma överens. Att förena sig med en icke-troende är att beträda Satans mark. Du bedrövar Guds Ande och förverkar hans beskydd. Kan du tillåta dig sådana fruktansvärda handikapp i kampen för det eviga livet? VFF2 127.2

Men du kanske säger: “Jag har gett mitt löfte och skall jag nu bryta det?” Jag svarar: Om du gett ett löfte som är i strid med Bibeln, för allt vad du gör, bryt det utan dröjsmål och bekänn och ångra inför Gud den förälskelse som fick dig att ge ett förhastat löfte. Det är långt bättre att ta tillbaka ett sådant löfte, i fruktan inför Gud, än att hålla det och därigenom vanära din Skapare. VFF2 127.3

Kom ihåg att du har en himmel att vinna och en öppen väg till evig fördömelse att undfly. Gud menar vad han säger. När han förbjöd våra första föräldrar att äta av frukten på kunskapens träd, öppnade deras olydnad dammluckorna till lidandet för en hel värld. Om vi väljer en väg som är emot Guds vilja, kommer Gud att vara emot oss. Vår enda säkerhet ligger i lydnad för hans bud, vad det än må kosta. Alla är grundade på oändlig kärlek och visdom. VFF2 127.4