Vägledning För Församlingen II.

När Satan tar kontrollen

Ett hus ‘som har kommit i strid med sig självt kan inte ha bestånd. När kristna strider med varandra, tar Satan kontrollen. Hur ofta har han inte ,lyckats att förstöra friden och enheten i församlingarna. Vilka starka motsättningar, hur mycket bitterhet och hat har inte sitt ursprung i rena bagateller! Hur många förhoppningar har inte skövlats, och hur många familjer har inte splittrats genom osämja och stridigheter! VFF2 87.3

Paulus varnade sina medkristna för att döma andra för deras fel, eftersom de själva begick lika stora synder. Han varnade dem i det han förklarade att ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, partisöndring och missunnsamhet är lika mycket köttets gärningar som vällust, äktenskapsbrott, dryckenskap och mord och kommer lika säkert att stänga himmelens port för den ,skyldige. VFF2 87.4

Jesus förklarar: “Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.” (Mark. 9: 42.) Vemhelst som medvetet förför eller genom sitt exempel vilseleder en Jesu lärjunge, gör sig skyldig till en stor synd. Vemhelst som gör honom till föremål för sladder och 1öje, sårar Jesus. Vår Frälsare lägger väl märke till allt ont som hans efterföljare utsätts för. VFF2 88.1

Hur straffades de ,som i gamla tider ringaktade vad Gud avskilt för sin egen -räkning? Belsassar och hans tusen furstar profanerade Herrens gyllene kärl och prisade Babylons avgudar. Men den Gud som de visade förakt, var vittne till den syndiga handlingen. Mitt under deras skämt och stoj och medan de begick helgerånet, syntes en blek hand skriva mystiska bokstäver på palatsets vägg. Fyllda av skräck hörde konungen och hans hovmän ‘sin dom tillkännages av den Högstes tjänare. VFF2 88.2

Må de som förtalar och bär falskt vittnesbörd mot Herrens tjänare komma ihåg, att Gud ser och hör allt. Deras baktal drabbar inte själlösa kärl utan människor som Kristus återlöst med sitt blod. Samma hand som skrev på väggen i Belsassars palats, nedtecknar också varje handling av orättvisa och förtryck som begå;, mot Guds folk. VFF2 88.3

Den heliga historien visar många slående exempel på Guds omsorg om de svagaste avsina barn. Under Israels barns vandring genom öknen hade de trötta och ‘svaga blivit efter det övriga folket och blev då överfallna och ‘slagna av de fega och grymma amalekiterna. Efteråt drog Israel upp till strid mot amalekiterna och besegrade dem. “Och Herren sade till Mose: ‘Teckna upp detta till en åminnelse i en bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grund utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.” (2 Mos. 17: 14.) Denna befallning upprepades av Mose strax före hans död, så att den inte skulle bli bortglömd av hans efterträdare: “Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur Egypten, huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. Därför, när Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land ‘som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna minnet av Amalek, att det icke mer ‘Skall finnas under himmelen. Förgät icke detta.” (5 Mos. 25: 17-19.) VFF2 88.4

Om Gud på detta sätt straffade en hednisk nations grymhet, hur skall han då behandla dem som bekänner sig tillhöra hans folk! men som för krig mot sina egna, som är slitna och trötta tjänare i hans verk? Satan har ‘stor makt över dem som ställt sig under hans kontroll. Det var översteprästerna och de äldste, folkets religiösa lärare, som var anförare för pöbelhopen, från domsalen ända till Golgata. Det finns sådana bland dem som idag bekänner sig efterfölja Kristus, som leds av samma anda som krävde att vår Frälsare skulle korsfästas. Må dessa onda tjanare komma ihåg, att till alla deras handlingar finns det ett vittne, en helig Gud ‘Som hatar all synd. Han ‘Skall dra deras gärningar till doms, även varje hemlig synd. VFF2 89.1

“Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva o”, själva till behag. Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse. Kristus levde ju icke sig själv till behag. . .” (Rom. 15: 1-3.) Såsom Kristus ömkade sig över oss och hjälpte oss i vår svaghet och syndfullhet, så skulle vi ha medlidande med andra och hjälpa dem. Många tyngs av tvivel och osäkerhet, de är svaga i tron och kan inte omfatta det osynliga. Men en vän som de kan se, kommer till dem i Kristi ställe, och han kan för dem bli en föreningslänk, ‘Som fäster deras svaga tro vid Gud. O, vilket välsignat arbete! Låt inte stolthet och själviskhet hindra oss från att göra det goda, om vi vill arbeta i Kristi namn och med en medlidsam och kärleksfull anda. VFF2 89.2