Vägledning För Församlingen II.

Ständig andlig ledning

När Jesus for upp till himmelen, lämnade han verket på jorden i sina tjänares, underherdarnas, händer. “Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarevärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.” (Ef. 4: 11-13.) VFF2 80.4

När han sände ut sina tjänare gav han människorna gåvor, för att genom dem meddela världen det eviga livets ord. Dessa är de medel som Gud har förordnat för att fullkomna de heliga i kunskap och sann helgelse. Kristi tjänares uppdrag är inte bara att predika evangelium, utan också att vaka över dem, för vilka de skall göra räkenskap inför Gud. De skall bestraffa, varna, uppmuntra och undervisa med tålamod. VFF2 81.1

Alla som blivit välsignade genom det verk, som en Herrens tjänare utfört, skulle i mån av förmåga förena sig med honom i arbetet för ,människors frälsning. Detta arbete är alla sant troendes uppgift, både predikanters och lekmäns. De skulle alltid ha detta stora mål i sikte, var och en för att fylla sin särskilda plats i församlingen och arbeta tillsammans i ordning, harmoni och kärlek. VFF2 81.2

Kristi lära är inte självisk och trångsynt. Dess principer är vittfamnande och utmanande. Kristus är det klara ljuset, det bevarande saltet och den förvandlande surdegen. Med iver, allvar och hängivenhet söker Guds tjänare att förkunna adventbudskapet både nära och fjärran, men de försummar inte att samtidigt verka för församlingens styrka och enhet. Omsorgsfullt vakar de över att inte minsta tillfälle till splittring och tvedräkt får smyga sig in. VFF2 81.3

På senaste tiden har det uppträtt män ibland oss som bekänner sig vara Kristi tjänare, men vars verk är riktat mot den enhet som Herren grundat i sin församling. De har sina egna planer och metoder för arbetet. De önskar genomföra vissa ändringar i församlingen som skall passa deras idéer om framgång, och de inbillar sig att stora resultat skall bli följden därav. Dessa män skulle vara lärjungar hellre än lärare i Kristi skola. De är alltid rastlösa, söker alltid att utföra nitgot storverk, att göra någonting för vilket de själva får äran. De behöver lära sig den nyttigaste av alla läxor: ödmjukhet och tro på Jesus. En del av dem vaktar på sina medarbetare och är ivriga att påpeka deras fel, när de i stället allvarligt borde söka bereda sig själva för den strid som väntar dem. Frälsaren bjuder dem: “Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och Ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar.” (Matt. 11: 29.) VFF2 81.4

Evangelii förkunnare, missionärer, församlingens funktionärer kan utföra ett stort verk för Mästaren, om de bara är villiga att rena sina hjärtan i lydnad för sanningen. Varje levande kristen är en osjälvisk Guds tjänare. Herren har gett oss kännedom om sin vilja för att vi skall bli kanaler, genom vilka ljuset kan föras till andra. Om Kristus förblir i oss, kan vi inte underlåta att verka för honom. Det är omöjligt att ta emot Guds ynnest och att glädjas i den välsignelse som Frälsarens kärlek ger, och samtidigt vara likgiltiga för den far_som hotar dem som går under i sina synder. “Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt. . .” VFF2 82.1