Vägledning För Församlingen II.

Kristen enhet

“Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan att hålla fast tillhopa i samma sinnelag och ‘Samma tänkesätt.” (1 Kor. 1: 10.) VFF2 79.1

Enighet är styrka, ‘Splittring är svaghet. När de som bekänner sig till adventbudskapet är eniga, utövar de ett starkt inflytande. Detta vet Satan mycket väl. Aldrig har han varit så fast besluten som nu, att omintetgöra Guds sanning genom att förorsaka bitterhet och osämja bland Guds folk. VFF2 79.2

Världen är emot oss, de populära kyrkosamfunden är emot oss, snart kommer också landets lagar att vara emot oss. Om det någonsin funnits en tid, då Guds barn enigt skulle hålla samman, så är det nu. Gud har betrott oss med sanningen för vår tid, för att vi skulle kungöra den för världen. Nådens sista budskap förkunnas nu. Vi har att göra med människor som snart skall dömas. Hur aktsamma skulle vi inte vara i ord och handling att noga följa vårt Föredöme, så att vi skulle kunna bli föredömen som ledde människor till Kristus! Med vilken omsorg borde vi inte söka framställa adventbudskapet så att andra genom att se dess skönhet och klarhet skulle ledas till att ta emot det! Om våra karaktärer vittnar om dess helgande kraft, blir vi ständigt ett ljus för andra, levande brev, kända och lästa av alla människor. Vi har inte råd att ge Satan rum genom att omhulda oenighet, split och kiv. VFF2 79.3

Att enighet och kärlek måtte råda bland hans lärjungar var Jesu sista bön före korsfästelsen. Med korsets smärta framför sig var det inte för egen del han ängslades utan för dem som han lämnade kvar för att föra hans verk vidare på jorden. De svåraste tänkbara prövningar väntade dem, men Jesus såg att deras största fara skulle komma från en anda av bitterhet och splittring. Därför bad han: VFF2 80.1

“Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning. Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen. Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade. Men icke för dessa allenast bede” jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” (Joh. 17: 17-21.) VFF2 80.2

Denna Kristi bön omsluter alla hans efterföljare ända till tidens slut. Vår Frälsare förutsåg sitt folks prövningar och faror. Han var inte omedveten om den tvedräkt och splittring som skulle söndra och försvaga hans församling. Han ser på oss med ett djupare intresse och ett ömmare medlidande än jordiska föräldrar ser på sitt vilsegångna, frestade barn. Han bjuder oss att lära av honom. Han ber om vårt förtroende, han ber oss att öppna våra hjärtan för att ta emot hans kärlek. Han har gett oss sitt löfte att vara vår Hjälpare. VFF2 80.3